Kakbak...

... lär det kunna bli. Idag följer "Småkakor" med Aftonbladet. Jag har införskaffat mig ett gratisexemplar (det är dem för alla som köper Aftonbladet idag). Anledningen till att jag skaffade mig exemplaret är i första hand för att alla bilder i denna bokserie är plåtat av Katja, min barndomskompis. Hon har jobbat hårt för detta, inte bara under denna höst, utan i många år.

Jag stämmer in.

Äntligen.

Och stort GRATTIS.

Bild lånad av Katja Kristoferson.

Så var däcken bytta!

Bild lånad från erikfaltsbilverkstad.se

Och jag kan inte ta åt mig särskilt mycket ära denna gång heller.

Förra gången bytte jag däck på däckverkstad och igår när jag och Thomas åkte till hans jobb för att låna domkraft och yta under tak, gick vi fullständigt bet. Bultarna satt som berg sitter i backen - rejält fast och för en enkel liten människa orubbliga att röra.

Bilverkstaden hade verkligen sett till att få göra om sitt jobb. Det var omöjligt för en liten människa och ett fälgkors. Ren tur att jag inte fått punktering, jag hade inte kunnat byta däck vid vägen.

Thomas, var i alla fall tidigare, en flitig kund på vår närmaste mack. Där finns en verkstad och om "rätt" person jobbade kunde vi kanske få komma in i verkstaden (som är stängd på söndagar) och låna bultåtdragaren. Vi åkte dit. Och vi hade sån tur... så tjugo minuter senare låg "rätt" person på alla fyra på verkstadsgolvet för försökte hitta fyra förstärkta punkter under min bil för att kunna lyfta upp den och byta däcken.

En stund senare - hade jag knappt lyft ett finger - och mina fyra däck var bytta. Gratis.

Internet. En 40-åring.

Jag läser ofta Elza Dunkels blogg, nätkulturer, som handlar om barns och ungdomars näkulturer, barns rättigheter, lärande och IT. Dagens inlägg var en krönika som återfanns i Computer Sweden.

Tänka sig att internet fyller 40 år. Det har jag inte alls tänkt på. För mig blev internet något som jag behärskade först under slutet av det förra århundradet (det kändes stort att skriva det där - förra århundradet). I drygt 10 år har internet varit en naturlig del i mitt liv, det är så lång tid som jag har haft tillgång till så kallat bredband.

Det känns ju märkligt att internet hade levt i 30 år redan, innan jag ens blev kompis med det. Men så var det. Och internet då och internet idag är ju inte samma sak, tekniken har utvecklats. Fort går det dessutom.

För drygt 10 år sen skrev jag mest mail (till folk som jag egenligen lika väl kunde ringa eller skriva "vanliga brev med penna" till - och det gjorde jag också). Första gången jag satt på en chatt var på Aftonbladets chatt och det var med skräckblandad förtjusning. Jag hade minsann lärt mig att det var FARLIGT att säga sitt riktiga namn och var man bodde, så jag skapade mig en "idiotsäker" identitet. Likaså gjorde de som man kommunicerade med på chatten eller det community man nu hittade. (Jag måste dela med mig om killen som jag lärt känna som Johan i Göteborg via ett community. På tågluff genom Europa möter jag och min kompis några killar, vi byter mailadresser och det visar sig när jag kommer hem att Jörgen från Kinna har samma mailadress som Johan i Göteborg... ).

Snart hittade jag så kallade communitys i form av vilda webben, stajlplejs (som senare skulle bli lunarstorm), spraydate, någon som hette något med väven och så vidare. På Lunarstorm skrev jag mitt första dagboksinlägg (vilket senare kom att bli blogg) i maj 2000 och sen dess har jag mellan varven skrivit små inlägg, mest för mig själv, vid datorn.

I dagsläget använder jag mig av min dator flera timmar om dagen. Jag läser pdf-filer, jag har - medan jag skrivit detta inlägg - skummat igenom en pdf-bok, jag skriver uppsatser och andra dokument, jag lägger in egna bilder, lyssnar på mp3, tittar på youtube, kommunicerar via olika chattprogram, läser andras bloggar, mailar till kända och okända, kollar vädret, tv-tablån, läser nyheter från alla möjliga håll och kanter, kommunicerar via webkameran och bara är. Vid min dator. Ständigt uppkopplad.

Grattis internet. Det blev ingen fluga som Ines Uuesmann så felaktigt blev citerad 1996. Det var rubriksättningen i Svenska Dagbladet som var: "Internet är en fluga som kanske blåser förbi" enligt Daniel Rydén.

Jobba gratiskampanj?

Häromdagen kändes det som om ett av mina inlägg blev missförstått. Jag känner inte att jag kan ta ställning för eller emot piraterna, det finns musik och film jag kan tänka mig ladda ned och det finns musik och film jag ABSOLUT vill köpa. Så, en gång för alla: jag tänker inte moralisera (och så var inte heller tanken häromdagen). Jag är en dubbelmoralkärring.

MEN... jag måste hålla med Håkan Lindgren i dagens DN i hans artikel "Man får vad man betalar för" då han skriver att dagens diskussioner kring journalistikens, musikens och filmens framtid på nätet liknar en "jobba gratiskampanj".

Jag håller med honom om att diskussionen borde handla om "hur den kommande generationen ska få betalt för sitt eget kreativa arbete om 10-20 år". Jag uppskattar kreativa verk och hoppas att kreatörer även i framtiden får lön för sin möda, något som jag skrivit om tidigare.

Dags att kamma till mig...

... och göra dagens stora kraftansträngning.

Utkast av uppsatsen ska mailas till professorn under dagen. På måndag ska jag träffa honom igen. bild lånad från tradera.se

På vårt lilla torg...

... finns en liten fiskbod. Den har alltid varit stängd när jag gått förbi tidigare, men inte igår. Igår köpte jag deras fiskgratäng och jag säger bara ett ord: WOW! Nu har jag memorerat öppettiderna och boden kommer garanterat få besök igen.

Humor.

Bild lånad av scanpix.
Skeppet som förknippas med the Pirate Bay var visst inte patenterat och det är väl i sin ordning då skaparna av the Pirate Bay tycker att upphovsmän ska dela med sig av sina alster till allmänheten utan att tjäna pengar på detta.


"Den som gräver en grop åt andra, ramlar ofta själv där i".

Läs mera här och här.

Saknaden...

efter MIN dator är stor.

Löjligt egentligen, men det är något visst med MIN dator... där jag lägger över precis de filer jag känner för, utan att fundera över vem som kan hitta dem. Lite naivt, jag vet. Kanske inte vem som helst, men endock någon kan ju hacka sig in i MIN dator.

Jag längtar mest av allt efter ett en dator med ljudkort. Och det har MIN dator.

Bara två uppsatser kvar...

... innan det är examen.

Fick, efter mycket ångest och kramp till en uppsats att lämna in idag.
Skön känsla, men det är bara fortsätta.
Finns ingen tid för reflektion eller vila nu.

Receptsökande och Gram Parsons...

...har förgyllt kvällen i den lilla ettan.

Thomas har en hel stor hög med fina receptböcker och vi har fått massor av idéer till stek, men latmasken slog in så det blir den minst avancerade steken för då slapp vi åka på affären och kunde ligga i soffan och se på Gram Parsons istället.

Här ser vi Gram i en helt underbar nudie suite.

Bild hämtad på blogs.nashvillescene.com

Och här är en av de finaste duetter som gjorts, någonsin. Gram Parsons och Emmylou Harris. Vackra människor, vackra stämmor. Vackert.

Fina flickorna

Cookies n beans får följa Peter Jöback på turné i jul... och kanske framför de denna låt även då. En otroligt fin version av Travis´ underbara låt Sing på gala för Världens barn på svt förra veckan. En härlig försmak av vad komma skall... Jag ska se dem, hoppas att du också får chansen.

Jag tror på mig själv.

Det börjar dra ihop sig mot slutet på utbildningen. Jag har snart varit tjänstledig i 3 år och ibland längtar jag ut i arbete och ut på någon skola så jag skulle kunna anmäla mig frivilligt till vad som helst bara jag får vara i skolans värld. Nästa stund får jag en klump i magen och inser att sötebrödsdagarna med sovmorgon, lunch var jag vill och när jag vill, förmågan att rå om min egen tid och friheten med allt detta snart är slut. När klumpen infinner sig får jag nästan en känsla av att jag gått och blivit arbetsskygg. Vilket egentligen inte alls stämmer in på mig. Jag tror inte att människor i min närhet, som verkligen känner mig, skulle benämna mig som arbetsskygg.

I torsdags besökte jag och två klasskompisar vår kommande handledare för uppsatsskrivandet som snart ska till. När jag gick därifrån flög jag på moln. Jag har i över ett år bollat ett hundratal uppsatsämnen, men jag tror (observera att jag vill gardera mig) att jag vet vilken inriktning jag kommer ha på uppsatsen.

Jag har en tro på mig själv om att ro detta i land. Det kan irritera mig enormt att våra lärare på universitetet inte tycks tro det. De människor som har snickrat ihop kursen är inte de som håller i den, delat ansvar verkar ju betyda att ingen behöver ta ansvar. De som möter oss i kurserna i höst pratar om magsår, förstörd jul, matstörningar och andra problem. De har redan berättat att det ligger extra tider för oss att gå upp på. Att vi inte ska tappa bort oss själva i kampen med att hinna med deadline. Att vi inte ska räkna med att kunna plocka ut vår examen när kursen tar slut. Det känns sådär att ingen av de som jag ser som ansvariga tycks tro på projektet vi ska in i. Men som sagt, jag har en tro på mig själv.

De företagsamma grannarna...

... var visst inte alls grannar.

När jag kom ut till tvättstugan och skulle hämta igen tvätten som var i torkrummen var mannen som hade bokat tvättstugan efter mig vid tvättmaskinerna. Han frågade mig om vilket bokningsnummer jag hade. Jag svarade vad jag hade och frågade samtidigt om det hade varit någon i tvättstugan när han kom. Han blev svart i ögonen och utbrast: "Ja, och de hade ingenting här att göra!".
Han berättade vidare att det är föredetta boende, att de förmodligen kopierat nyckeln till tvättstugan och brukar vara där och tvätta. De har flyttat till en villa i närheten och driver en näringsverksamhet i närheten. Hon är där på dagarna och tvättar och han hämtar upp tvätten när han åker från jobbet, då han har vägen förbi tvättstugan.

"Jag slängde ut dem! Bokstavligen!" fortsätter grannen och berättar att kvinnan haft tvätt på gång i maskinen när han kom in. Hon hade bett om ursäkt och sagt att hon var tvungen att få tvätta klart tills maskinerna var klara, för hon visste inte hur man stängde av maskinerna när det var vatten kvar i dem.

"MEN DET VET JAG!" hade grannen svarat, slängt sig på maskinerna och tömt dem. Öppnat luckan, slängt ned de blöta kläderna i deras påsar och mer eller mindre masat ut dem ur tvättstugan.

Företagsamma grannar...

... har gått in i tvättstugan under min tvätt-tid och tagit ur min tvätt ur maskinen. Företagsamt måste det ju klassas som. Jag blev så häpen så jag kom mig inte ens för att säga något när grannfrun med man kom inspringandes i tvättstugan och fyllde på med mera tvättmedel i maskinen medan jag stod där och gapade.

I ren protest hängde jag min tvätt i båda torkrummen. Ibland roas jag av mig själv. Anarkist i tvättstugan.

Nobody puts Baby in a corner!

säger Johnny Carter (Patrick Swayze) i Dirty Dancing.
Sett den ikväll, såg den första gången med mamma på en STOR biosalong i huvudstaden 1987. Ett mäktigt biobesök på många vis.

Fem punkter för kunskap...

... är rubriken för dagens ledare i DN.

De fem underrubrikerna är:

• bättre lärare
• se matematiken
• avgift på högskolan
• befria forskningen
• avgiftsfria museer

I ledaren går att läsa: "Det finns lärare som suveränt behärskar sina ämnen, ser varje elevs behov och får alla att göra sitt bästa. Tyvärr är de som isolerade öar i havet." Som lärare känns detta som en slag i ansiktet. Isolerade öar i havet? Var hittar ledaren belägg för detta? Det känns lösryckt och som ett hån.

Vidare går att läsa: "Kraven inom lärarutbildningen måste höjas. Samtidigt bör fler vägar till yrket öppnas. Dels för att man ska få en bredare rekryteringsbas. Dels för att lärarkåren ska tillföras nya perspektiv." Vem du än är som står bakom ledartexten så tycker jag att du talar mot dig själv här. Höja kraven inom lärarutbildningen samtidigt som flera vägar in i yrket ska öppnas. Vad skulle detta innebära? Konsekvensen inom detta känna lika hånfull som förslaget kring avgift på högskolan.

Ena dagen lovas studenter extraklirr i kassan, nästa dag ska studenterna ta av studielånet för att betala för sin plats på högskolan. Detta samtidigt som kraven inom lärarutbildningen ska höjas. Forskning visar tydligt hur socialgrupp påverkar yrkesval och vidare studier efter grundskolan. Avgift för studier gynnar inte den socialgrupp som redan idag är missgynnad. Det händer kusliga saker i vårt svenska samhälle. Långsamt blir klyftorna mellan socialgrupperna större och större. I ledaren står: "Risken med avgifter är att de kan verka mer avskräckande på dem som kommer från hem utan studietradition. För att inte bli en svårforcerad tröskel måste avgifterna därför kunna täckas av studielån." Skippa höjningen av studielånet och behåll en avgiftsfri högskola, Sverige gynnas inte av vidareutbildade kommer från samma socialgrupp, i skolan behövs definitivt lärare från olika bakgrund är min åsikt.

Jag har otroligt många åsikter kring detta inlägg... jag vurmar för matematiken och som speciallärare inom ämnet hoppas att JAG får vara en bra lärare som får chansen att utbilda elever inom ämnet.

Vilken tv-kväll på fredag!

Cookies n beans på Gokväll och Lars Winnerbäck på Skvalan!

Som en liten present i förskott...! ;-)

Höstens skivsläpp...

... har jag riktigt dålig koll på.

Jag ser framemot Lars Winnerbäcks nya. Faktiskt. Singlarna "Jag får liksom ingen ordning" och "Från kylan in i värmen" är grymt bra båda två. Lyssna om du har spotify.

Två skivor som verkligen kommer lysa upp i mitt höstmörker är:

Cookies n beans, som släpper sitt andra album. Någon låt på kommande skivan är skriven av...

...Jörgen Kjellgren, som även han släpper ett album i höst.
Solodebut. Läs mer här.

Apropå sortering...

... så lyckades jag göra mig av med tre par svarta stövlar i somras när två bon blev ett. Det gick inte riktigt att motivera att det står tre par trasiga stövlar i garderoben längre. Riktigt skönt. Och jag lovade mig själv att kosta på stövelparet till nästa gång...

Här är paret som fått ersätta tre. Kommer att fixa alla promenader i vinter. I morse blev halvtimmespromenaden EN OCH enhalvtimmespromenad.
Är huvudet dumt får kroppen lida, så sant som det är sagt. ;-)

Kloka ord

"Vi tänker sällan, vi sorterar mest."

Marianne Fredriksson

Bild från Swissmiss.

Bild från Tillingeskolan.

teknik, teknik, teknik...

... överallt!

Inneboende i några dagar och jag har fått en massa uppfinningar visade för mig. Borde patentskyddas och därför ska jag inte blogga så mycket om dem. Ett bevattningssystem som går styras från hela världen passar såklart en resande i arbete. Jag är grymt imponerad och sjukt sugen på badrumslösningen. Fast det har jag varit sen jag var här första gången för nästan 2 år sen. Den lösningen borde patentskyddas. Jag tjatar och tjatar om att jag vill ha en sån byggd till mig...

Jag tycker att det är härligt att ha kreativa människor omkring mig!

Inlägg 93...

... upptäckte jag. Härligt att det får handla om min familj.

Inte ligger jag i någon säng än inte... min bror har nyss startat upp ett eget företag med lunchservering och catering. Imorgon är det en rätt stor catering och lite anledningen till att jag är i min hemstad precis just nu. Jag kommer knappt ihåg allt jag hjälpt honom med. Jag står till hans förfogande denna helg. Jag beundrar min bror som startat upp denna verksamhet.

Nu sitter jag och hans sambo och pratar om livet. Livet i den nya hemstaden.

Möten på tåg.

Idag har jag tillbringat ganska exakt 8 timmar på tåg. Tåg innebär ofta möten med andra människor, så även denna gång.

Under första tågresan, 3 timmar möter jag en intressant kvinna som totalt öppnar sig för mig, både arbetsmässigt och privat. Hon är psykolog på arbetsförmedlingen med allt vad det innebär.

Under andra tågresan, efter 5 timmar på SU och en långpromenad vid Norra Mälarstrand tillsammans med en kär kurskamrat, möter jag en kvinna som också hon totalt öppnar sig privat och arbetsmässigt. Hon arbetar med ungefär samma inriktning som den första kvinnan. En privat arbetsförmedling för vuxna med olika funktionshinder.

Är det tillfälligheter som jag ska uppmärksamma?

Idag skulle vi lämna in ämnet till D-uppsatsen, jag kom inte på något bra då... lämnade in två väldigt flummiga och otillräckliga förslag och funderar på om jag inte fick mitt ämne under tågresorna. Det tangerar på sätt och vis min C-uppsats.

Konsekvensbeskrivning av diagnoser.

Ska tänka vidare på detta under helgen.

Klockan ringde 4.15. Snart framme vid resans geografiska mål. Blir nog en tidig kväll, en lång dag även imorgon.

Sommarlov...

... äntligen!

I två dagar kan jag njuta av att inte ha pluggångest...!

Jag fick godkänt på uppsatsen jag lämnade in inatt. :-)

Vädret stoppade Fuglesang...

... och jag tog en välförtjänt sovmorgon. Vi får hoppas att det går vägen imorgon kl. 07.11.

ÄNTLIGEN!

Vissa saker för bara ångest med sig. Tur att jag skrev att jag undvek ordet aldrig i samband med bloggskrivande och inlämnande av uppgift. Det skulle nämligen inte varit ett endaste ord i denna blogg sen det inlägget i så fall.

Uppgiften är inmailad precis. I denna stund. 07.36 ska klockan stå på. Jag tänker flyga upp ur sängen samtidigt som Fuglesang flyger upp i rymden. Jag önskar honom en härlig resa.

Nej, det är ingen Bellmanhistoria.

Schweiz - Ryssland - Finland kom etta, tvåa och trea på Orienterings-VM i Ungern i fredags. För icke insatta så säger detta ingenting. Men för insatta ser det märkligt ut. Det var inget av de lag som såg ut att ligga i topp inför den avslutande sträckan.

Topplagen var upptagna av andra saker. Martin Johansson, den svenske deltagaren på den avslutande sträckan, hade guldläge. Sprang och av någon outgrundlig anledning föll han och fick in en gren i låret. Fransmannen, norrmannen och tjecken avbröt sitt jagande av guldmedaljen och kom till undsättning. Den fransman som vid förra VM var tvungen att avbryta då han fått en allergichock efter ett getingstick.

Bild lånad från www.orientering.se

Vilka förebilder. Jag hoppas verkligen att de får all uppmärksamhet de förtjänar.
Fair play, kamratanda och genuin omtanke. Heja mänskligheten!

Läs mer om händelsen här och här.

Never too late to shine

En tjej som jag studerade med hösten 2007 är med i videon nedan och det var så jag kom över denna youtubefil. Låten är bra och budskapet är klockrent, vilket gör att jag gärna delar med mig av detta till er. Det är aldrig för sent att prova och lära sig nya saker. :-)

"This video takes you into the world of Robert Taylor Jr and his passions for the arts. This video is to also remind people that it's not too late to learn what you want to learn (whether it's performing, educating, or being educated. Life is too short to say 'i can't'. So, 'yes you can'. Go head and get it!"

Här slutar internet.

Ida, jag älskar ditt inlägg i din blogg och kan inte låta bli att inspireras.

Liksom dig Ida, borde jag också komma till sådana här sidor oftare.

Picknick...

med denna underbara utsikt igår.

Barbär dator...

... till soffan och båten för att kunna navigera med gps, söker min pappa.

Den här kanske kan vara något, den är nog prisvärd. Men den saknar dvd/cd. Behöver du det, pappa?

9 balla brillor för bästa it-upplevelsen

Jag har bloggat om "James Bond-brillorna" förut.

Utveckligen går dock framåt och nu finns det snart upplevelser för alla de slag genom att sätta ett par glas över nästippen. James Bond brillorna står sig nog i alla fall som favoriter ett tag till, för min räkning.

Shared via AddThis

Mera sjöslag...

Ostindienfararen Götheborg är på väg in mot Göteborgs hamn.

Som sig bör, fanns även kulturlivet med.
Och detta var 1700-talsstaden som försvarades.

Slaget om Göteborg...

... 1719 blev iscensatt under lördagen vid Göteborgs hamn.

Fem danska fartyg kom för att inta Göteborg med kanoner och sjömän, lyckligtvis kunde Göteborg försvara sig med hjälp av Ostindiefararen Götheborg. Det ska poängteras att Götheborg inte var något krigsfartyg egentligen, men inför detta "jippo" så var det välförsett med kanoner.

Tyvärr blir det inte så "maffigt" ljud på filmen, i verkligheten dundrade marken under oss. Häftigt! Pappa, du skulle ha älskat det!

Andra som gjort lite mer proffsiga filmer av samma upplevelse hittar du här och här.

Göteborgs kulturkalas...

... bjöd oss bland annat på Jojje Wadenius.

Det är härligt att se hans inlevelser i hans barnvisor och veta att han bara gör det för att han tycker att det är vansinnigt skoj. Inte kan han behöva göra det för att livnära sig...

Finns det någon som inte kan nynna med i denna sång?!?

"Var ni uppe på Avenyn...

...på fredagskvällen vid 22-tiden?
Om inte så ska jag få lov att berätta för er att den var totalt smockfullt.
Från topp till tå. Från Poseidon till Vasagatan.
Helt osannolikt, ja kaosartat, mycket människor vill se vad Joey Tempest och grabbarna i Sverige genom tiderna största rockband sysslar med i dag."
skriver GP idag.

Göteborgs kulturkalas bjöd på Europe och en verklig nostalgitripp igår kväll.
Allsång när de gamla hitsen spelades;
Carrie, Cherokee, Rock the night och så klart The final countdown.

Otroligt dåligt ljud (på plats också). Det var först när vi kom i korsningen närmast scenen som vi hörde Europe och inte bara allsången.
"Goa gubbar" måste vara de enda som kommer undan med att sätta upp en scen

i uppförsbacke och bakom en staty.

Trots detta fick jag vid flertalet tillfällen en glimt av scenen.

En nostalgitripp.

I eftermiddag blir det Jojje Wadenius.
En ny nostalgitripp.

En riktig storhet som turnerat med bland andra Simon and Garfunkel
och spelat i husbandet på Saturday night live i 6 år.

På begäran...

... så kommer här några bilder från mitt nuvarande promenadstråk.
Njutbart!

Kappsäcksboendet...

... har varat i stor eller större utsträckning sen februari 2007 och nu börjar jag bli riktigt, riktigt less. Det finns så mycket saker som jag vet att jag har som jag saknar. Dumt. Och ännu dummare att köpa nytt. Så det är bara att bita ihop och se fram emot dagen när jag kommer packa upp allt igen. :-)

Sommar...

... och livet är på topp!

Jobbar sista vaknatten inatt. Glo på massa skärmar och försöka hålla koll, istället för på andra vakjobb jag haft, bli inlarmad. Går förhållandevis bra, men jag känner mig mitt i vargatimmen nu. Det är något magiskt med halv fyra. Jag blir riktigt trött då.

Jag ska väl snart sätta igång med nattens städning så jag piggnar till. Längtar till Peppargränd. Vilket sommarparadis! Imorgon blir sista kvällen på stället. Ska nog firas med ett härligt bad. I badkaret.

Västkusten...

... betyder salta bad och klippor. För mig.



















I går besökte jag Särö Västerskog. Ett av Hallands 16 naturreservat. Ett otroligt rikt fågelliv. Kvittrande var än jag befann mig. Och underbara klippor. Och en fin sandstrand.
Och horisonten beskådades. Samt enormt många segelbåtar.
Sommar när den är som bäst.

Stockholm City Sprint...

... bevittnades idag.

Härligt sällskap, utvecklande samtal och en massa båtar.

Ett par VO70 tävlade och det såg häftigt ut.

Hundratals båtar följde tävlingen till sjöss.

En katamaran visade upp sig.

Och hos oss på Kasellholmen togs båtarna emot med knallar.

Festligt!

Premiärcyklade Götgatan i rusningstrafik.

Fortfarande känns vissa delar vita på kartan inser jag när jag cyklar.

Och jag borde hitta någon genväg snart...

Lördagsunderhållning...

... igår på TV4.

Fotbollen först... alltså, den var så sanslös att jag till och med såg på fotbollen och inte bara på spelarna... ;-) Oj, så roligt!

Parlamentet - 10 år.
Underhållning på hög nivå. Humöret var på topp innan programmet började, blev ju inte sämre. Saknade Johan Glans igår... men han kommer här. För er.


Vissa delar i klippet nedan är brillianta! Tips från coachen. :-) Magnus Betner´s minspel gör det hela ännu mera underhållande.


Sedan kom ju charmprinsessan Carina Berg och flyttade in hos Börje Salming. Det var, som vanligt, ett charmigt besök. Hon har en förmåga att bli förtrolig med dem hon flyttar in hos. Helt underbara bilder från fjällvärlden. ÅH! Jag längtar till fjällen och till stugan!
Hon frågade Salming vem han hade frikort på. Själv har hon det på Johnny Depp. (Fast hon var nog tvungen att ringa hem och fråga först... ) Fördelen med att vara singel är att jag har frikort på alla. ;-) Vem har du frikort på?

U21

J****r vilken match det var igår! Wow!

Och jag som saknar Marcus Allbäck får se fram emot nästa Marcus i landslaget.

Marcus Berg! Duger som en bra ersättare! ;-)

Skivsläpp i september...

... men på söndag blir det smakprov! Jag skulle bli förvånad om den här inte är med både på söndag och på nya skivan.

Skolavslutningar...

... runt om i vårt avlånga land. Jag skulle behöva sätta lite fart så att jag kan göra avslut för den här sidan av sommaren. Jag får förfrågningar om vad jag gör... och ja, jag vet inte riktigt. Jag sitter och lyssnar på musik och pratar i telefonen med vänner. Surfar runt på olika sociala medier. Jag tror att jag försöker hämta igen mig. Det har varit en tuff vår, pluggmässigt.

Här är en låt som gått varm senaste veckan (härligt sound):
">

Nu ska jag dock sätta fart under någon timme... skolavslutning innebär att lärare slappnar och umgås tillsammans. I helgen är det två "skolfester" som jag fått inbjudan till, tyvärr har jag bara möjlighet att delta i ett av dem.

Sverige-Danmark...

... på Råsunda ikväll... gick väl sådär ur en svensk supporters ögon?!

Flera än jag som saknar Allbäck?

Pojkstreck...

.. likt Emil i Lönneberga.
Ett gäng öl står i förrådet och sonen och två vänner bestämmer sig för att helt enkelt hälla ur allt innehåll ur en halv låda. "Jag tyckte det var kul" berättar sonen för mig. Det var dock inte riktigt lika kul längre när pappa blev arg...

Kreativt tänkande

Trots att jag har skickat denna lilla berättelse till flera av er som läser min blogg, kan jag inte låta bli att lägga in här.

En gammal man bor ensam på en gård. Han skriver till sin enda
son, Petter, som avtjänar ett fängelsestraff.

Min käre son Petter!
Jag mår inte så bra nu för tiden. Jag orkar nog inte sätta potatis i år.
Jag börjar att bli för gammal för att vända potatislandet med
spade, även om det inte är så stort. Jag önskar att du var här.
Du skulle ha ordnat det där på ett kick.
Hälsningar
Pappa

En dryg vecka senare får bonden detta svar:

Kära pappa!
Du får på inga villkor gräva i potatislandet, för det var där jag
grävde ner liken.
Hälsningar
Petter

Nästa morgon väller det in poliser och kriminalare mm på gården.
De gräver upp hela landet men finner inte några lik eller benrester!
De ber bonden om ursäkt och drar iväg.

Några dagar senare mottar bonden ett nytt brev från sin son:

Kära pappa,
Nu kan du sätta potatisen i jorden.
Det var det bästa jag kunde åstadkomma här inifrån.
Hälsningar
Petter

Sonen måste ha haft en väldigt bra matematiklärare som lärt honom att tänka kreativt, problembaserat och dra logiska slutsatser...

Salubrin...

Följ min blogg med bloglovin

... på mina ben... !Myggorna var hungriga i lördags. Jag har dock bara en oräkenligt antal myggbett, slipper som tur är att få svullna bett.

En helt fantastiskt underbar helg i Hälsingland med dop, (Jag måste ha världens finaste gudbarn!) häst och vagn-åkning, underbar samvaro, god mat och som bonus träffa mitt yngsta kusinbarn och fem kusinbarn till så går det inte säga annat än att denna helg var en av de bästa!

Påhälsning på landet resulterade i rabarber... surt och gott. :-)
Idag har jag ätit lunch med moster och hennes man i storstaden i strålande sol. Livet är på topp! :-)

Regnet smattrar...

... på plåttaket utanför och jag sitter och inväntar examinationsfén som jag tror snart ska dyka in här och se till att det kommer att rassla ned bokstäver på worddokumentet.

Trots att det är otroligt intressant så är det så trögt att få ned allt på papper. När det ska kopplas till den vetenskapliga texten och alla dokument som styr över oss som arbetar med barn och ungdomar i skolan.

Jag sitter med olika bedömningsmatriser framför mig och ska analysera om någon annan varit bättre att använda än den jag faktiskt använde på min fältstudie. Förhoppningsvis kommer fén snart... hon behövs här nu.

Denna fantastiska maj...

... bara fortsätter!

Idag har jag njutit av en lunch med Maria och hennes yngsta dotter Sally. De ska göra storstaden några dagar. Lyckliga var vi ikapp, jag och Maria, när vi äntligen sågs igen. Jag saknar verkligen henne och våra pysselstunder.

Hon visade upp sin fina väska, som hon både ritat mönster och sytt själv. Den otroligt vackra filten som hon virkat prydde barnvagnen. Ryamattan vågade jag inte nämna igen... ;-) Det var härliga tider när vi sågs och hade syjunta!

Bilder lånade av Maria Holmqvist.

Vilken härlig maj...

... jag har!

Den började med att min yngsta bror hälsade på i några dagar. Jag hänger för litet med honom. Det var supermysigt att vara med honom. Bl a kikade vi på fotboll på O´learys, partajade med gemensamma vänner, gjorde Söder till framåt sex på morgonen, tittade på ÖFK som hade bortamatch.

Några dagar senare kom mina föräldrar, vi var till Tyresö på trevlig "familjemiddag", vi var till Dalarö med Ylva och fick se "stugan" och träffa mormor, guidad tur på Lidingö, My fair lady på Oscars där Anette spelade huvudrollen, fika med Anki och Mandus. Återigen härliga dagar med delar av min familj.

Helgen efter var jag på Ingarö på tjejmiddag, med femkamp och övernattning. Innan hemfärd in mot centralare delar var vi och tittade på havet.

I onsdags var jag på en helt fantastiskt mysig grillfest med brännboll.

Denna helg har jag hängt med Anna och co. Biljard, middag och de övernattade här till idag. Tyvärr var jag tvungen att avvika tidigt i morse då jag jobbar hela helgen, 37 timmar på 3 dygn.

Nästa helg ska jag återigen träffa de bästa av de bästa, min familj!

Åh, jag längtar så jag får pirr i magen!Foto: Stockxchng

Biljard...

med Anna och co idag. :-) Skoj och väldigt länge sen, kändes mest som om jag bytte plats på kulorna.

Brännbollspremiär...

... för året igår. Tänk vad roligt det är ändå! :-)

Charlotte och Maja bjöd in till en av de mysigaste grillfester jag någonsin varit på. I partytältet på ängen fanns ljusgirlanger, på mattorna på marken stod lyktor och blommor. Flamingos ramade in tältet. Och grillarna var precis nygjorda. Och vid tältet stod vackra lampor. Inte gjorde det något att mörkret kom. Som hämtat ur en inredningstidning.

Nu ska jag möta upp Anna som lämnat Fjällsta för någon dag.

Sårbarhet

Jag har faktiskt inte en aning vad jag vill med den här bloggen. Jag har lite skräck för internet, det kan jag villigt erkänna. Det har jag alltid haft, även om det kanske inte är något som ni tror. Jag fick mig en rejäl näsbränna när det kommer till internet och min personliga intigritet redan 1999. Vissa saker behöver jag lära mig den hårda vägen, och jag hade tur. Jag tänker på vad jag lämnar ut av mig själv i den här världen efter det.

Två av mina klasskompisar har råkat ut för rätt läskiga saker senaste tiden som varit internetbaserade. Det är inte rätt läskigt, det är faktiskt otroligt läskigt. Båda har gjort polisanmälningar, där poliserna tagit deras respektive ärende på väldigt stort allvar. Båda har fått sina identiter stulna. Den ena av mina klasskompisar kommer inte åt sitt msn-konto, någon annan har tagit över det och sitter och chattar med män i hennes namn, med hennes bild. Det ringer hos henne på nätterna, de som ringer vill prata vidare om det de pratade om på msn. De som ringer vet var hon bor. Allt finns på olika ställen via hennes msn, hon har lämnat ut sin adress i något mail, sitt telefonnummer i ett annat mail osv.
Min andra klasskompis har fått sin facebook och msn stulet. När hon försökte maila mig i fredags för hon var rejält uppskärrad satt någon och raderade mailet medan hon läste det. Hon hann inte läsa klart.

Ibland har jag känt att det är tråkigt att ha en otroligt vanligt namn, men när det kommer till internetvärlden inser jag styrkan med att ha ett vanligt namn. De kvinnor som har fått sina identiteter stulna på internet har båda så ovanliga namn att de är i princip ensamma med dem i hela denna värld. Jag vet i och för sig inte om jag kan påstå att de råkat ut för detta för att de har ovanliga namn.

Vad JUST DU än gör ute på internet, se till att skydda din identitet och se till att använda olika lösenord på alla ställen som vill ha lösenord. Då blir du mindre sårbar. Sårbara är vi alla i denna värld. Det måste du vara medveten om. Och då menar jag inte bara internetvärlden. Men sluta för guds skull inte leva.

Imorgon...

... kommer min yngsta lillebror hit.

Längtar! :-)

Kommer de spela högt...

frågar killen på bänken bakom mig sin pappa när vi väntar på att konserten i Katarina Kyrka ska börja.
Nej, svarar pappan, det kommer de inte.
Men hur kommer Jesus höra då, undrar sonen. Och kommer sedan på att Jesus nog kommer att komma ned i kyrkan bara konserten börjar. Det är underbart att höra på barn i 4-5 års åldern när de funderar.

Konserten var till minne av Sanna Zetterberg.
"Ständigt nyfiken på ett annat liv, en annan kultur, ny kunskap och fylld av förhoppningar. Tidigt på morgonen den nittonde april 2008 klev hon in i det hon trodde var en taxi. En och halv timme senare hade Sanna bakbundits, blivit skjuten och bränd. Sanna blev nitton år" står på det blad som vi får när vi kommer in i Katarina Kyrka.

Sannas föräldrar har startat en minnesfond för att bekämpa uppkomsten av våldshandlingar till följd av socialt utanförskap i de mest utsatta områdena i Paris. Föräldrarna skriver: "Vi kan aldrig förlåta den ondska som Sanna föll offer för. Men ingen föds med sådan ondska. Barn som ingen älskar och ingen ser kan hårdna till människor med hat och våld inom sig".

Konserten börjar med att en för mig okänd kvinna berättar vilka artister som ska spela. Sedan beskriver en kompis till Sanna den livsglädje hon upplevde att Sanna kände. Hon läser några rader ur en uppsats som Sanna skrivit. "Om jag dör imorgon, så är det för tidigt för mig. Jag vill inte dö så tidigt, jag ska inte hyckla med det. Jag vill stanna hos er, jag älskar livet".
Sedan kommer de ett gäng artister. De som dröjer sig kvar för mig är de jag kommit för att se; Yonder och Christian Kjellvander.
Avslutningsvis stiger Sannas pappa upp, tackar alla och gör en slängpuss mot himlen.

Snabblunch vid datorn...

... maten är varm och redo. Denna lunchlåda måste ju vara arbetsgivarens bästa vän?!

Däckbytet...

... har äntligen blivit av.

Jag har haft de där sommardäcken i bagaget i säkert en månad och de har gnagt i mitt samvete. Dessutom är jag uppfostrad i någon anda av:
"det du kan göra själv, gör du själv"
så jag har förkastat alla tankar och idéer om att lämna in för däckbyte.

Jag lyckades låna ett fälgkors men domkraften har jag gått bet på, folk byter helt enkelt inte sina däck själva. De lämnar in och har bilens domkraft för punktering. Min egen domkraft för sådana ändamål känns inte relevant att använda för fyra däck i ett svep.

Hur som helst... nu har jag sett den där skylten varje dag i några veckor. Däckbyte 200 kr. Jag åkte dit. Nu är det gjort. Och de har däckhotell. Nu är däcken där. Någonstans känns det jätteskönt.
Jag måste inte göra allt jag kan, själv.
Försöker jag intala mig. I alla fall.

Jag antar att min bror säger att det är bra att jag lämnat in, de på däckverkstaden behöver ju också jobb. Medan min pappa tycker att jag slängt pengar i sjön.

Äp3Ma09

är mitt i genomförandet, jag ljög nyss i förra inlägget.

Vi var mest nyfikna på seminariet och inte alls så många som hade genomfört det. Det kom upp intressanta diskussioner iaf. Alla var dock överens kring att eleverna har svårt att kommunicera matematik och min personliga tolkning kring detta är:

Att många lärare är rädda för att kommunicera matematik för att de känner sig osäkra och inte förstår HUR viktigt det faktiskt är. Och om läraren inte kommunicerar matematik, var ska då eleven snappa upp det?!

Jag har en idé... kring matematik och kommunikation. Jag säger inte mer kring idén just nu. I min bakficka på jeansen ligger visitkortet till en läromedelsutgivare. Han bad mig maila för att boka upp ett möte. Jag har ju redan så få bollar i luften så...

Nationella proven för trean...

... är genomförda och jag ska på kvällsföreläsning för att höra vad lärare som genomfört proven i matematik under våren tycker.

Bara på skoj.

36 words

Speedtest

">http://36 words

Speedtest

James Bond igen...

... eller när skulle man annars ha användning för denna slips? Det är bara att konstatera att den personliga integriteten blir alltmer utsuddad. Det filmas överallt i dagens samhälle, för både privat och professionellt bruk. Storebror ser dig överallt... och du vet aldrig i vems händer just sekvensen där du blev smygfilmad kommer att hamna. Du måste alltså ständigt hålla dig i skinnet, överallt och hela tiden. Tänka dig för vad du säger. Det du säger kan med någons goda minne bli förvrängt och instoppad i en helt annan situation.

Kanske är jag paranoid. Men detta är vardagen för alla offentliga personer. Och dit hör ju jag när jag bloggar. Och dit hör jag även när jag undervisar. Och när jag skriver examinationer. Och dit hör jag ju faktiskt eftersom jag existerar på jorden. Dit hör vi allesamman.

Benjamin Franklin (1706-1790) ska ha sagt några bevingade ord som jag tycker passar in:

"Skriv i sand de orättfärdigheter du utsätts för -
mejsla i sten de välgärningar som vederfars dig".

Glöm inte att det du skriver i en blogg är som att rista i sten...

Tillsammans med Caj...

... turnerar under fem dagar gräddan av Sveriges vispoeter och jag såg premiären på Cirkus i tisdags kväll.

Första gången jag fick tillfälle att se Caj live träffades jag av hans texter att tårarna rann nedför mina kinder. Hans nerv och sätt att beskriva världen slår an i mig på ett obeskrivligt sätt. Han gör mig mållös och hudlös. Hudlös på det sättet att hans utstrålning tillsammans med texter, ljussättning och ljud, dvs helheten slår rakt in under min hud och jag glömmer bort att andas och det känns som jag blir totalt naken.

Tillsammans med mej, heter Cajs senaste skiva och den är riktigt bra. På den har Caj gjort duetter med fantastiska män och kvinnor och de flesta följer honom på turnén. Själv har jag en förkärlek till Cookies n beans, men det är inte den gruppen som ligger kvar i minnet efter denna fantastiska afton. Däremot följer detta mig:

• Charlotte Centervall spelar på gitarren och ser cool och avslappnad ut, som alltid. Så är även beskrivningen på hennes röst. Det känns fantastiskt befriande när hon riktigt sjunger ut på Fri. Precis som om bojor fjättrar upp.
  
• Linda Ström gör som alltid en underbar version av Håll om mig tillsammans med Caj.
  De har nerv tillsammans som kryper in under huden. Se och njut själva! Här kommer en underbar version från Mosebacke 2008-09-29. (Foto: Gudrun Lindfors).
  
• Frida Öhrn, Martin Andersson och Caj sjunger Under stjärnorna (en slags roadmovie). Fridas röst är helt underbar. Som alltid. Tillika hennes avslappnade framtoning. Martin Andersson gör mig sugen på att lära känna bandet The Charge, ett band som gått mig helt förbi... hittills. När han och Cookies n beans gör en låt tillsammans gungar det ordentligt.
  
• Stefan Sundström känns som en pojke i en hårt härjad mans kropp, vilket är två totala motpoler och det är väl just han. En man som fortfarande har pojken levande i sig. Kreativ och underbart mellansnack. Caj berättar att han suttit och kollat på tv, sett reklamen som avslutas med något i stil; Vem vill du vara när du blir äldre? Och Cajs val är Stefan Sundström och när Caj kontaktar Stefan för att fråga om han kan tänka sig vara Cajs äldre jag svarar Stefan själv när han glider in på scenen på sina gängliga ben:
  -Och jag behövde stålar...
  Tillsammans gör de en underbar version av Nästan som på film. Innan Stefan charmar oss vidare med egna texter.
  
• Anders F. Rönnblom kommer in på scenen från ett eget håll och tillsammans med Caj sitter de i en soffa och sjunger Barfota i dårhus. När Caj sätter sig nära Anders i soffan och lägger huvudet på Anders axel medan Anders spelar på gitarren känns äktheten i vänskapen i hela salongen.
  
• Johan Johansson är helt underbar i sin tröja: Rädda linjalen. Jag har ingen aning om vad han hade för budskap med texten, själv blev jag glatt överraskad då jag mitt i allt började tänka över vad mycket som rymmer i budskapet. Tillsammans gjorde Johan och Caj Let me internet you, klockren text.
  
• Lasse Tennander framförde Jag har sett dem som lever tillsammans med Caj.
  
• Linus Norda var kvällens stora överraskning för min del. Jag har aldrig hört talas om honom och förväntade mig inget särskilt... tillsammans med Caj framförde han Ett brev. Det är när han gör sitt eget nummer han får mig att sluta andas och önska att han ALDRIG ska sluta. Honom vill jag se mera av.
  
• Magnus Lindberg sjunger Resan når sitt mål och här får ni chansen att se det.
  
• Staffan Hellstrand sjunger De sju livssynderna tillsammans med Caj. Väl värd att lyssna till. Jag blir full i skratt när Staffan håller i taktpinnen på sista låten och det blir Lilla fågel blå, en låt som gick varm under årets påskafton där jag befann mig.
  
• Lars Demain var magsjuk.
• Men Holger är kvar.

Helheten: nerv, hudlöst, genomtänkt belysning och fantastiskt ljud.
Svårslaget.
Som ett fyrverkeri där alla pjäser är unika och fantastiska.
En festival i miniatyr.
En kväll jag kommer minnas. Länge.

Alkohol i barnböcker...

... är tabu.

Vid gårdagens middag berättade Anki om hennes C-uppsats. Hon har analyserat barnböcker utgivna 2007 och sett över hur festliga tillfällen presenteras i barnlitteraturen.

I en av barnböckerna beskrivs en kräftskiva där det finns 12 vuxna vid festen, på bordet finns två vinglas. Det är intressant hur tabubelagt ämnet är. Att vuxna dricker nubbe till kräftskivan är ju inget det hymlas om i andra sammamhang, men just i litteraturen ska barnen skonas. Alkoholen nämns inte i texten och på bilden finns som sagt två vinglas. Hur många vuxna känner just du som bara dricker hallonsaft och kaffe på kräftskivan? Det normala är tydligen att 17% av de vuxna dricker någon alkoholhaltig dryck... Om de nu överhuvudtaget är på fest.

I barnintervjuer i ämnet nämner alla barn att de vet att vuxna dricker alkohol vid kräftskivor och andra festligheter. Hur kommer det sig att det är så tabubelagt när vi kommer till barnkulturen och främst barnlitteraturen? Det är viktigt i sammanhanget att poängtera att det är inte alkoholmissbruk hon undersökt, utan förekomsten av alkohol. Jag ser framemot att få läsa hennes uppsats, särskilt för att se hur hon kopplat det till Foucault.

Betygshets..

... har aldrig varit min grej. Men jag kan inte förneka att jag blir glad och stolt när jag faktiskt har presterat och dessutom får det där lilla extra betyget.

Ja, det blev ett bra betyg på förra delkursen. :-)

B för er som förstår er på nya betygssystemet.

Sitter på Kungliga biblioteket efter en heldag med föreläsningar. Nu står Anki och väntar... vi ska ut och dricka ett glas vin i vårsolen. Hon drog hit mig, hon har pluggat här idag.

Tillbaka i Stockholm.

Jag har haft fantastiska dagar!

Som vanligt har jag inte hunnit med allt jag önskat, men sånt är livet.

Bäst:
fyra dygn med hela familjen i stugan.

Sämst:
allt kring duschtiden.
Och att jag kom sist i årets påskcup.

Omvälvande:
Att umgås med Jocke, särskilt de två gångerna som vi bara "sprang" på varandra när han var prisutdelare efter Christers bigjump-tävling i Bydalen och när jag promenerade med mina föräldrar och vårt besök förbi Jockes "stuga" och Jocke ropar till vår gäst. Det visade sig att vår gäst jobbat nära Jocke efter olyckan. De hade inte setts på flera år. DET var omvälvande för alla som råkade befinna sig där just då. Jag imponeras av hans framsteg från gång till gång vi ses... Jag hittar faktiskt inte ord för att göra mötet rättvisa. Jocke imponerar med sin fighting spirit. Påsken 2001 blev han skadad i bigjump-tävlingen i Åre. Hjälmen räddade hans liv.

Mysigast:
Alla tjejträffar som jag hunnit med, tjejmiddagar och biobesök. Och att var faster, så klart. Och att ha Felicia sovandes på axeln.

Skönaste:
Klippa och slinga håret.

Drygaste:
After skin med bröder och kompisar.
Årets påskcup.

...

osv osv osv.

Utspridd...

... är jag. Jag har kartonger lite överallt.

Min pappa är en nyfiken individ som aldrig tycker att det är försent att lära sig nya saker. Nu har han gett sig på AutoCAD. Något som ingick i min teknologikurs i mitten på 90-talet. Jag började rota i mina kartonger som finns här hos mina föräldrar för att se om jag hittade något att underlätta hans lärande med, men gick bet. Däremot hittade jag examinationsuppgifter från grundskollärarutbildningen som jag helt glömt bort att jag skrivit. Och jag hittade andra intressanta arbeten från KomVux och gymnasiet som jag också har användning för dagens utbildning. Intressant... både att jag hittat det och att jag glömt bort att jag skrivit det.

Då min pappa är en nyfiken individ lär han sig ständigt nya saker, vilket är intressant för hela familjen att ta del av. Jag är imponerad över att han lyckas överraska mig fortfarande. Som igår när han ville visa mig "de fina hästbilderna på internet".

Hur fungerade världen innan vi hade datorn?

Det finns ju hundra och åter hundra teknikprylar man bara måste skaffa... och när jag skaffar mark där jag kan odla något igen måste jag väl ha en sån här där jag kan se exakt vad jag kan odla. Märkligt att vi lyckats med odlingar tidigare... ! ;-)

Jag saknar min lilla täppa och altan.







Och jag saknar "mina" odlingsprojekt. Jag gillar att sakna, det ger mig mål.

Solen skiner...

... i Östersund och jag blev så fjällsugen att jag hamnade på Stadium efter att jag hade klippt och slingat håret idag.

Inhandlade dock en jacka som jag inte alls behöver, illa. Och inte alls det jag tänkte när jag gick in. Är det inte lite typiskt när jag för en gångs skull har en slant över. Pappa tycker dock att jackan är snygg. ;-) Nu sitter han och spelar svenska visor på sitt dragspel och jag nynnar.

Jag funderade på ett par brillor till påsken, men inser att det kanske är de här jag ska ha. Tänk att springa runt som James Bond i fjällen... eller i stan med för den delen.

Ikväll middag med Veronica och Therese, hoppas att Anna hinner komma in också... undra om vi hängt på tre (fyra) sen vi gick på högstadiet... ?!

Det är mycket nu...

... men senaste examinationen är äntligen inlämnad!

Ligger i sängen och surfar och förbannar mig själv över att jag aldrig köper ett laptopstöd, det är över ett halvår sen jag läste om det första gången. Här är ett till... kanske blir det detta stöd. Jag skulle behöva ett!

The things we never said

Vernissage ikväll igen. Nu var det Clara som bjöd in till en tankevärd utställning där hennes texter och bilder stod i fokus. Hennes teckningar, tillsammans med fåtal ord, skapar stort utrymme för min egna fantasi att tolka hennes budskap.

Det är egentligen inte förrän vi gått därifrån som jag tror att budskapet på riktigt bottnar i mig, det var nog ingen tillfällighet att ämnen som vänskap, svek, förtroende, besvikelse, tillit, längtan, kärlek, rädslor och drömmar kom upp.

Det var intressant att se vilka texter hon kunnat skapa utifrån den facebookgrupp hon bildade inför denna utställning.

Ja, utställningens namn är: The things we never said

Emma hade vernissage...

... ikväll på MIKAs hårsalong ikväll på Tegnérgatan.

Hon hade läckra upplysta bilder i fönstret, alla på fina frisyrer gjorda av teamet som arbetar i lokalerna.

Fotograf: jag.

Emmas hemsida hittar du här.

Slottssprint...

... idag.

Såg nyss sammandrag på Sportnytt och saknar att jag inte kunde titta i år. Förra året var en upplevelse. Tankar som jag burit med mig sedan förra året är det faktum att jag aldrig sett så grå snö någon gång (ok, jag överdriver lite). Men jag konstaterade att sprintlöparna måste offra ett par skidor i de otroligt smutsiga spåren.

Det var klart häftigt att se sprintlöparna åka mitt i Stockholm, och backen vid Slottet var inte att leka med.

Jag bjuder er på några bilder från förra året.

Grå snö.

Fotograf: jag

Sprintlöpare

Fotograf: jag

Blogga i mörkret...

... skulle passa mig utmärkt som är nattuggla.

Här har jag hittat ett intressant tangentbord som jag skulle kunna använda i vilken miljö som helst. Inget jag har behov av i dagsläget, men klart fiffigt. :-)

Oj då!

Vi sitter ute på Dalarö och förvånas över kvällens resultat på Melodifestivalen.

När blev svenska folket så vänligt inställda till operaslingor?
Djupt imponerande.

Lycka till i Moskva Malena Ernman! :-)

Läs mer här, här, här och här.

Själv hoppades jag på de söta pojkarna i H.E.A.T.
Och utan att överdriva är kvällens mesta vinnare Fredrik Kempe.

Nyhetstest i Svd...

... kan du göra här.

När jag gjorde det så kom jag att tänka på att det är final i Melodifestivalen ikväll. En av frågorna handlar såklart om spektaklet. Låtskrivaren som efterfrågas fick jag chansen att växla några ord med när jag var i Skellefteå för en månad sen. Han var en mycket sympatisk man, måste jag säga.

Jag hade möjligheten att se spektaklet från en annan vinkel än jag gjort tidigare. Jag dansade bland annat med Lili och Susie, jag rökte bland annat med Christer Björkman och Markoolio och jag hängde vid vipbordet med de finaste av de finaste kakorna, Cookies n beans.

Oavsett vad jag tycker om Melodifestivalen och dagens alla deltävlingar så kan jag konstatera att "kändisfotograf" är ett av de sista yrken i världen jag skulle vilja ha. De kan liknas vid hyenor som gör allt för att få bilden med "scoop". De plåtade först och tittade först senare, på sin skärm på digitalkameran, vad de plåtat. De hjälpte "det kända folket" att "hitta varandra" för att få fina och talande bilder.

Något som slog mig denna annorlunda kväll var den kamratlighet som fanns mellan alla deltagarna. Ingen försökte stjäla showen för någon annan, alla lät alla få sin tid i rampljuset. Det fanns ingen "divafasoner" bland någon. Bara en härlig känsla av gemenskap och vänskap.
Något som dock kändes obehagligt var att skåda hur olika "uppbackningen" och "managmentet" kring artisterna såg ut. Utan att utelämna någon eller några kan jag säga att vissa såg till att inte förspilla någon tid för marknadsföring.

Jag bjuder er på en dansbild.

Dessa takläggare...

... verkar ha fått förstärkning.

Det har varit arbete på taket i så många veckor att jag har tappat räkningen, varje vardagmorgon vid halv sju dundrar det till på ställningen och uppför den går sex män. Jag har rätt bra koll på takarbetarna, vare sig jag vill eller inte, då ställningens "trappuppgång" är placerad precis mittemot mitt fönster.

Jag måste säga att takarbetarna har känts oeffektiva sista veckorna, men vad kan jag om byta tak?

Döm om min förvåning när jag vaknade imorse av skallrande ställning. På taket arbetas det med större aktivietet än på länge. Men det är inte de män som brukar vara här. Och dessa män talar inte svenska med varandra. Jag kan inte låta bli att bli nyfiken på hur det kommer sig att de helt plötsligt kom. Flitiga är de dock.

Utmanad.

Ida utmanade mig att gå till den sjätte mappen

under 'mina bilder' och

välja ut den sjätte bilden,

för att sedan berätta något om den.

Okej, den sjätte mappen heter "kära", och den sjätte bilden däri blir:

Den här bilden tog jag i november 2007 när jag hälsade på min bror och hans sambo i deras då nyinköpta radhus. Min bror har bäddat till mig med det finaste lakansset han äger.

Detta kallas kärlek!

Jag skickar utmaningen vidare till Katja, Sara och Fredrik.

Linda slipper undan då jag såg att du precis gjort utmaningen.

Festen med sjömanstemat...

när vi firade Fridas 30 år var i lokalerna som brinner i Tantolunden just nu.

Som en vän uttryckte det, tur ni hann ut! ;-)

För att känna mig bekväm blev detta min tolkning av den finaste sjömanskostymen.

Fotograf: Katja Kristoferson

Skolmassaker igen...

... och de kloka som bestämmer vill skärpa licenser och lagar kring vapeninnehav.

Det är knappast bekymret kring vilka som lagligt får ha vapen eller inte som gör att unga män går till sina gamla skolor och skjuter vilt. Det är någon annanstans problemet ligger. Som jag redan sagt tidigare ikväll, när ska rätt sorts diskussion börja ta fart...?

Att avskeda lärare känns inte som en vettig lösning.

Läraren är viktigast av allt!

I princip all forskning visar att den viktigaste artefaktorn är läraren!

När ska de som bestämmer börja ta vettiga beslut!?!
Återigen ska det sparas in på det som är viktigast.

Min mamma är vild...

... idag. Också.

Ibland funderar jag över hur jag kunnat bli som jag är, men det räcker med en snabb blick över den närmaste familjen och sen slutar funderingarna. Som nu.

Min mamma, som har lite halvt rädsla för datorer, har trots detta blocket.se som en av hennes största hobbyverksamheter. Hon hittar roliga resor och billiga saker till barnbarnet där. (Tack och lov att hon inte köper mera möbler till hennes och pappas hem...! ) ;-)

Det senaste är en resa t o r Östersund-Göteborg med show på Rondo där Jerry Williams ska avnjutas. Denna resa såg hon igår kväll, blev sugen och sov på saken. I morse mailade hon till sin tvillingsyster om resan, och vid lunch var det klappat och klart med ledigheter. Imorgonbitti går tåget.

Vi ses på söndag!

Är detta motsatsen till att tjäna?

Särskilt min ena bror gör allt han kan för att "tjäna" pengar. Det senaste jag kan komma på var när han köpte ett badmintonracket på rea. Han var grymt nöjd eftersom han köpte det på rean "tjänade" han hundratals kronor.

Har hittat en fantastiskt rolig blogg där detta inlägg fick mig att tänka på min bror och just hans uttryck. Är "blåst på pengar" motsatsen till "tjäna" måntro?

Lagar är till för att överträdas...

... och när ska de som försöker bestämma förstå att lagar skapar nya vägar att komma förbi lagen?

Vi börjar testa gränser så fort vi börjar få uppfattningen om att vi är en egen person, det visar all forskning kring barns utveckling. Sedan testar vi igen och igen och igen... Och slutar aldrig.
Men det verkar ha gått förbi de som försöker bestämma, som bara hittar på den ena märkliga lagen efter den andra.

Jag läser om det nya fildelningsverktyget OneSwarm som antagligen inom snar framtid kommer att vara enormt utspritt. Medan EU pratar skärpta regler sitter kreativa människor och utvecklar nya verktyg. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det vi gärna vill ha, ser vi till att skaffa oss. Det reglerar inte lagar.

Jag tycker att upphovsmännen har rätt till sina pengar, inget snack om saken. Men upphovsmännen måste börja tänka om... det går inte stoppa fildelning. Det gäller att tänka kreativt. De måste vara lika kreativa som de som skapar verktygen som gör att lagarna överträds. Upphovsmännen borde bli lagöverträdarnas vänner, inte fiender!

Jag tycker att det är positivt att musik sprids. Jag har upptäckt så mycket musik jag aldrig skulle lyssna på, om det inte vore för fildelning. Ju mer musiken sprids, desto mer efterfrågad blir den. När en låt spelas i media får upphovsmannen STIM-pengar, när en artist uppträder i media får denne STIM-pengar. Ju mer låten sprids, desto mer efterfrågad även i media blir låten... Egentligen kan jag tycka att fildelning är rättvist, bästa låten spelas och efterfrågas... inte den som har mest "management" omkring sig.