Möten på tåg.

Idag har jag tillbringat ganska exakt 8 timmar på tåg. Tåg innebär ofta möten med andra människor, så även denna gång.

Under första tågresan, 3 timmar möter jag en intressant kvinna som totalt öppnar sig för mig, både arbetsmässigt och privat. Hon är psykolog på arbetsförmedlingen med allt vad det innebär.

Under andra tågresan, efter 5 timmar på SU och en långpromenad vid Norra Mälarstrand tillsammans med en kär kurskamrat, möter jag en kvinna som också hon totalt öppnar sig privat och arbetsmässigt. Hon arbetar med ungefär samma inriktning som den första kvinnan. En privat arbetsförmedling för vuxna med olika funktionshinder.

Är det tillfälligheter som jag ska uppmärksamma?

Idag skulle vi lämna in ämnet till D-uppsatsen, jag kom inte på något bra då... lämnade in två väldigt flummiga och otillräckliga förslag och funderar på om jag inte fick mitt ämne under tågresorna. Det tangerar på sätt och vis min C-uppsats.

Konsekvensbeskrivning av diagnoser.

Ska tänka vidare på detta under helgen.

Klockan ringde 4.15. Snart framme vid resans geografiska mål. Blir nog en tidig kväll, en lång dag även imorgon.

Regnet smattrar...

... på plåttaket utanför och jag sitter och inväntar examinationsfén som jag tror snart ska dyka in här och se till att det kommer att rassla ned bokstäver på worddokumentet.

Trots att det är otroligt intressant så är det så trögt att få ned allt på papper. När det ska kopplas till den vetenskapliga texten och alla dokument som styr över oss som arbetar med barn och ungdomar i skolan.

Jag sitter med olika bedömningsmatriser framför mig och ska analysera om någon annan varit bättre att använda än den jag faktiskt använde på min fältstudie. Förhoppningsvis kommer fén snart... hon behövs här nu.

Äp3Ma09

är mitt i genomförandet, jag ljög nyss i förra inlägget.

Vi var mest nyfikna på seminariet och inte alls så många som hade genomfört det. Det kom upp intressanta diskussioner iaf. Alla var dock överens kring att eleverna har svårt att kommunicera matematik och min personliga tolkning kring detta är:

Att många lärare är rädda för att kommunicera matematik för att de känner sig osäkra och inte förstår HUR viktigt det faktiskt är. Och om läraren inte kommunicerar matematik, var ska då eleven snappa upp det?!

Jag har en idé... kring matematik och kommunikation. Jag säger inte mer kring idén just nu. I min bakficka på jeansen ligger visitkortet till en läromedelsutgivare. Han bad mig maila för att boka upp ett möte. Jag har ju redan så få bollar i luften så...

Läraren är viktigast av allt!

I princip all forskning visar att den viktigaste artefaktorn är läraren!

När ska de som bestämmer börja ta vettiga beslut!?!
Återigen ska det sparas in på det som är viktigast.

Björklunds tankar kring matematiksatsningar...

... det här blir intressant!

Imorgon ska jag hålla ögonen på vad han nu har att säga.