Kära Du!

Känn dig välkommen!

Och gläd mig med en kommentar så jag vet att just Du var här, samtidigt som det ger mig energi att fortsätta att skriva.

onsdag, oktober 28, 2009

Bara två uppsatser kvar...

... innan det är examen.

Fick, efter mycket ångest och kramp till en uppsats att lämna in idag.
Skön känsla, men det är bara fortsätta.
Finns ingen tid för reflektion eller vila nu.

tisdag, oktober 27, 2009

Receptsökande och Gram Parsons...

...har förgyllt kvällen i den lilla ettan.

Thomas har en hel stor hög med fina receptböcker och vi har fått massor av idéer till stek, men latmasken slog in så det blir den minst avancerade steken för då slapp vi åka på affären och kunde ligga i soffan och se på Gram Parsons istället.
Här ser vi Gram i en helt underbar nudie suite.

Bild hämtad på blogs.nashvillescene.com

Och här är en av de finaste duetter som gjorts, någonsin. Gram Parsons och Emmylou Harris. Vackra människor, vackra stämmor. Vackert.

lördag, oktober 24, 2009

Fina flickorna

Cookies n beans får följa Peter Jöback på turné i jul... och kanske framför de denna låt även då. En otroligt fin version av Travis´ underbara låt Sing på gala för Världens barn på svt förra veckan. En härlig försmak av vad komma skall... Jag ska se dem, hoppas att du också får chansen.

måndag, oktober 12, 2009

Jag tror på mig själv.

Det börjar dra ihop sig mot slutet på utbildningen. Jag har snart varit tjänstledig i 3 år och ibland längtar jag ut i arbete och ut på någon skola så jag skulle kunna anmäla mig frivilligt till vad som helst bara jag får vara i skolans värld. Nästa stund får jag en klump i magen och inser att sötebrödsdagarna med sovmorgon, lunch var jag vill och när jag vill, förmågan att rå om min egen tid och friheten med allt detta snart är slut. När klumpen infinner sig får jag nästan en känsla av att jag gått och blivit arbetsskygg. Vilket egentligen inte alls stämmer in på mig. Jag tror inte att människor i min närhet, som verkligen känner mig, skulle benämna mig som arbetsskygg.

I torsdags besökte jag och två klasskompisar vår kommande handledare för uppsatsskrivandet som snart ska till. När jag gick därifrån flög jag på moln. Jag har i över ett år bollat ett hundratal uppsatsämnen, men jag tror (observera att jag vill gardera mig) att jag vet vilken inriktning jag kommer ha på uppsatsen.

Jag har en tro på mig själv om att ro detta i land. Det kan irritera mig enormt att våra lärare på universitetet inte tycks tro det. De människor som har snickrat ihop kursen är inte de som håller i den, delat ansvar verkar ju betyda att ingen behöver ta ansvar. De som möter oss i kurserna i höst pratar om magsår, förstörd jul, matstörningar och andra problem. De har redan berättat att det ligger extra tider för oss att gå upp på. Att vi inte ska tappa bort oss själva i kampen med att hinna med deadline. Att vi inte ska räkna med att kunna plocka ut vår examen när kursen tar slut. Det känns sådär att ingen av de som jag ser som ansvariga tycks tro på projektet vi ska in i. Men som sagt, jag har en tro på mig själv.

måndag, oktober 05, 2009

De företagsamma grannarna...

... var visst inte alls grannar.

När jag kom ut till tvättstugan och skulle hämta igen tvätten som var i torkrummen var mannen som hade bokat tvättstugan efter mig vid tvättmaskinerna. Han frågade mig om vilket bokningsnummer jag hade. Jag svarade vad jag hade och frågade samtidigt om det hade varit någon i tvättstugan när han kom. Han blev svart i ögonen och utbrast: "Ja, och de hade ingenting här att göra!".
Han berättade vidare att det är föredetta boende, att de förmodligen kopierat nyckeln till tvättstugan och brukar vara där och tvätta. De har flyttat till en villa i närheten och driver en näringsverksamhet i närheten. Hon är där på dagarna och tvättar och han hämtar upp tvätten när han åker från jobbet, då han har vägen förbi tvättstugan.

"Jag slängde ut dem! Bokstavligen!" fortsätter grannen och berättar att kvinnan haft tvätt på gång i maskinen när han kom in. Hon hade bett om ursäkt och sagt att hon var tvungen att få tvätta klart tills maskinerna var klara, för hon visste inte hur man stängde av maskinerna när det var vatten kvar i dem.

"MEN DET VET JAG!" hade grannen svarat, slängt sig på maskinerna och tömt dem. Öppnat luckan, slängt ned de blöta kläderna i deras påsar och mer eller mindre masat ut dem ur tvättstugan.

Företagsamma grannar...

... har gått in i tvättstugan under min tvätt-tid och tagit ur min tvätt ur maskinen. Företagsamt måste det ju klassas som. Jag blev så häpen så jag kom mig inte ens för att säga något när grannfrun med man kom inspringandes i tvättstugan och fyllde på med mera tvättmedel i maskinen medan jag stod där och gapade.

I ren protest hängde jag min tvätt i båda torkrummen. Ibland roas jag av mig själv. Anarkist i tvättstugan.