Kommer de spela högt...

frågar killen på bänken bakom mig sin pappa när vi väntar på att konserten i Katarina Kyrka ska börja.
Nej, svarar pappan, det kommer de inte.
Men hur kommer Jesus höra då, undrar sonen. Och kommer sedan på att Jesus nog kommer att komma ned i kyrkan bara konserten börjar. Det är underbart att höra på barn i 4-5 års åldern när de funderar.

Konserten var till minne av Sanna Zetterberg.
"Ständigt nyfiken på ett annat liv, en annan kultur, ny kunskap och fylld av förhoppningar. Tidigt på morgonen den nittonde april 2008 klev hon in i det hon trodde var en taxi. En och halv timme senare hade Sanna bakbundits, blivit skjuten och bränd. Sanna blev nitton år" står på det blad som vi får när vi kommer in i Katarina Kyrka.

Sannas föräldrar har startat en minnesfond för att bekämpa uppkomsten av våldshandlingar till följd av socialt utanförskap i de mest utsatta områdena i Paris. Föräldrarna skriver: "Vi kan aldrig förlåta den ondska som Sanna föll offer för. Men ingen föds med sådan ondska. Barn som ingen älskar och ingen ser kan hårdna till människor med hat och våld inom sig".

Konserten börjar med att en för mig okänd kvinna berättar vilka artister som ska spela. Sedan beskriver en kompis till Sanna den livsglädje hon upplevde att Sanna kände. Hon läser några rader ur en uppsats som Sanna skrivit. "Om jag dör imorgon, så är det för tidigt för mig. Jag vill inte dö så tidigt, jag ska inte hyckla med det. Jag vill stanna hos er, jag älskar livet".
Sedan kommer de ett gäng artister. De som dröjer sig kvar för mig är de jag kommit för att se; Yonder och Christian Kjellvander.
Avslutningsvis stiger Sannas pappa upp, tackar alla och gör en slängpuss mot himlen.

Snabblunch vid datorn...

... maten är varm och redo. Denna lunchlåda måste ju vara arbetsgivarens bästa vän?!

Däckbytet...

... har äntligen blivit av.

Jag har haft de där sommardäcken i bagaget i säkert en månad och de har gnagt i mitt samvete. Dessutom är jag uppfostrad i någon anda av:
"det du kan göra själv, gör du själv"
så jag har förkastat alla tankar och idéer om att lämna in för däckbyte.

Jag lyckades låna ett fälgkors men domkraften har jag gått bet på, folk byter helt enkelt inte sina däck själva. De lämnar in och har bilens domkraft för punktering. Min egen domkraft för sådana ändamål känns inte relevant att använda för fyra däck i ett svep.

Hur som helst... nu har jag sett den där skylten varje dag i några veckor. Däckbyte 200 kr. Jag åkte dit. Nu är det gjort. Och de har däckhotell. Nu är däcken där. Någonstans känns det jätteskönt.
Jag måste inte göra allt jag kan, själv.
Försöker jag intala mig. I alla fall.

Jag antar att min bror säger att det är bra att jag lämnat in, de på däckverkstaden behöver ju också jobb. Medan min pappa tycker att jag slängt pengar i sjön.

Äp3Ma09

är mitt i genomförandet, jag ljög nyss i förra inlägget.

Vi var mest nyfikna på seminariet och inte alls så många som hade genomfört det. Det kom upp intressanta diskussioner iaf. Alla var dock överens kring att eleverna har svårt att kommunicera matematik och min personliga tolkning kring detta är:

Att många lärare är rädda för att kommunicera matematik för att de känner sig osäkra och inte förstår HUR viktigt det faktiskt är. Och om läraren inte kommunicerar matematik, var ska då eleven snappa upp det?!

Jag har en idé... kring matematik och kommunikation. Jag säger inte mer kring idén just nu. I min bakficka på jeansen ligger visitkortet till en läromedelsutgivare. Han bad mig maila för att boka upp ett möte. Jag har ju redan så få bollar i luften så...

Nationella proven för trean...

... är genomförda och jag ska på kvällsföreläsning för att höra vad lärare som genomfört proven i matematik under våren tycker.

Bara på skoj.

36 words

Speedtest

">http://36 words

Speedtest

James Bond igen...

... eller när skulle man annars ha användning för denna slips? Det är bara att konstatera att den personliga integriteten blir alltmer utsuddad. Det filmas överallt i dagens samhälle, för både privat och professionellt bruk. Storebror ser dig överallt... och du vet aldrig i vems händer just sekvensen där du blev smygfilmad kommer att hamna. Du måste alltså ständigt hålla dig i skinnet, överallt och hela tiden. Tänka dig för vad du säger. Det du säger kan med någons goda minne bli förvrängt och instoppad i en helt annan situation.

Kanske är jag paranoid. Men detta är vardagen för alla offentliga personer. Och dit hör ju jag när jag bloggar. Och dit hör jag även när jag undervisar. Och när jag skriver examinationer. Och dit hör jag ju faktiskt eftersom jag existerar på jorden. Dit hör vi allesamman.

Benjamin Franklin (1706-1790) ska ha sagt några bevingade ord som jag tycker passar in:

"Skriv i sand de orättfärdigheter du utsätts för -
mejsla i sten de välgärningar som vederfars dig".

Glöm inte att det du skriver i en blogg är som att rista i sten...

Tillsammans med Caj...

... turnerar under fem dagar gräddan av Sveriges vispoeter och jag såg premiären på Cirkus i tisdags kväll.

Första gången jag fick tillfälle att se Caj live träffades jag av hans texter att tårarna rann nedför mina kinder. Hans nerv och sätt att beskriva världen slår an i mig på ett obeskrivligt sätt. Han gör mig mållös och hudlös. Hudlös på det sättet att hans utstrålning tillsammans med texter, ljussättning och ljud, dvs helheten slår rakt in under min hud och jag glömmer bort att andas och det känns som jag blir totalt naken.

Tillsammans med mej, heter Cajs senaste skiva och den är riktigt bra. På den har Caj gjort duetter med fantastiska män och kvinnor och de flesta följer honom på turnén. Själv har jag en förkärlek till Cookies n beans, men det är inte den gruppen som ligger kvar i minnet efter denna fantastiska afton. Däremot följer detta mig:

• Charlotte Centervall spelar på gitarren och ser cool och avslappnad ut, som alltid. Så är även beskrivningen på hennes röst. Det känns fantastiskt befriande när hon riktigt sjunger ut på Fri. Precis som om bojor fjättrar upp.
  
• Linda Ström gör som alltid en underbar version av Håll om mig tillsammans med Caj.
  De har nerv tillsammans som kryper in under huden. Se och njut själva! Här kommer en underbar version från Mosebacke 2008-09-29. (Foto: Gudrun Lindfors).
  
• Frida Öhrn, Martin Andersson och Caj sjunger Under stjärnorna (en slags roadmovie). Fridas röst är helt underbar. Som alltid. Tillika hennes avslappnade framtoning. Martin Andersson gör mig sugen på att lära känna bandet The Charge, ett band som gått mig helt förbi... hittills. När han och Cookies n beans gör en låt tillsammans gungar det ordentligt.
  
• Stefan Sundström känns som en pojke i en hårt härjad mans kropp, vilket är två totala motpoler och det är väl just han. En man som fortfarande har pojken levande i sig. Kreativ och underbart mellansnack. Caj berättar att han suttit och kollat på tv, sett reklamen som avslutas med något i stil; Vem vill du vara när du blir äldre? Och Cajs val är Stefan Sundström och när Caj kontaktar Stefan för att fråga om han kan tänka sig vara Cajs äldre jag svarar Stefan själv när han glider in på scenen på sina gängliga ben:
  -Och jag behövde stålar...
  Tillsammans gör de en underbar version av Nästan som på film. Innan Stefan charmar oss vidare med egna texter.
  
• Anders F. Rönnblom kommer in på scenen från ett eget håll och tillsammans med Caj sitter de i en soffa och sjunger Barfota i dårhus. När Caj sätter sig nära Anders i soffan och lägger huvudet på Anders axel medan Anders spelar på gitarren känns äktheten i vänskapen i hela salongen.
  
• Johan Johansson är helt underbar i sin tröja: Rädda linjalen. Jag har ingen aning om vad han hade för budskap med texten, själv blev jag glatt överraskad då jag mitt i allt började tänka över vad mycket som rymmer i budskapet. Tillsammans gjorde Johan och Caj Let me internet you, klockren text.
  
• Lasse Tennander framförde Jag har sett dem som lever tillsammans med Caj.
  
• Linus Norda var kvällens stora överraskning för min del. Jag har aldrig hört talas om honom och förväntade mig inget särskilt... tillsammans med Caj framförde han Ett brev. Det är när han gör sitt eget nummer han får mig att sluta andas och önska att han ALDRIG ska sluta. Honom vill jag se mera av.
  
• Magnus Lindberg sjunger Resan når sitt mål och här får ni chansen att se det.
  
• Staffan Hellstrand sjunger De sju livssynderna tillsammans med Caj. Väl värd att lyssna till. Jag blir full i skratt när Staffan håller i taktpinnen på sista låten och det blir Lilla fågel blå, en låt som gick varm under årets påskafton där jag befann mig.
  
• Lars Demain var magsjuk.
• Men Holger är kvar.

Helheten: nerv, hudlöst, genomtänkt belysning och fantastiskt ljud.
Svårslaget.
Som ett fyrverkeri där alla pjäser är unika och fantastiska.
En festival i miniatyr.
En kväll jag kommer minnas. Länge.

Alkohol i barnböcker...

... är tabu.

Vid gårdagens middag berättade Anki om hennes C-uppsats. Hon har analyserat barnböcker utgivna 2007 och sett över hur festliga tillfällen presenteras i barnlitteraturen.

I en av barnböckerna beskrivs en kräftskiva där det finns 12 vuxna vid festen, på bordet finns två vinglas. Det är intressant hur tabubelagt ämnet är. Att vuxna dricker nubbe till kräftskivan är ju inget det hymlas om i andra sammamhang, men just i litteraturen ska barnen skonas. Alkoholen nämns inte i texten och på bilden finns som sagt två vinglas. Hur många vuxna känner just du som bara dricker hallonsaft och kaffe på kräftskivan? Det normala är tydligen att 17% av de vuxna dricker någon alkoholhaltig dryck... Om de nu överhuvudtaget är på fest.

I barnintervjuer i ämnet nämner alla barn att de vet att vuxna dricker alkohol vid kräftskivor och andra festligheter. Hur kommer det sig att det är så tabubelagt när vi kommer till barnkulturen och främst barnlitteraturen? Det är viktigt i sammanhanget att poängtera att det är inte alkoholmissbruk hon undersökt, utan förekomsten av alkohol. Jag ser framemot att få läsa hennes uppsats, särskilt för att se hur hon kopplat det till Foucault.

Betygshets..

... har aldrig varit min grej. Men jag kan inte förneka att jag blir glad och stolt när jag faktiskt har presterat och dessutom får det där lilla extra betyget.

Ja, det blev ett bra betyg på förra delkursen. :-)

B för er som förstår er på nya betygssystemet.

Sitter på Kungliga biblioteket efter en heldag med föreläsningar. Nu står Anki och väntar... vi ska ut och dricka ett glas vin i vårsolen. Hon drog hit mig, hon har pluggat här idag.

Tillbaka i Stockholm.

Jag har haft fantastiska dagar!

Som vanligt har jag inte hunnit med allt jag önskat, men sånt är livet.

Bäst:
fyra dygn med hela familjen i stugan.

Sämst:
allt kring duschtiden.
Och att jag kom sist i årets påskcup.

Omvälvande:
Att umgås med Jocke, särskilt de två gångerna som vi bara "sprang" på varandra när han var prisutdelare efter Christers bigjump-tävling i Bydalen och när jag promenerade med mina föräldrar och vårt besök förbi Jockes "stuga" och Jocke ropar till vår gäst. Det visade sig att vår gäst jobbat nära Jocke efter olyckan. De hade inte setts på flera år. DET var omvälvande för alla som råkade befinna sig där just då. Jag imponeras av hans framsteg från gång till gång vi ses... Jag hittar faktiskt inte ord för att göra mötet rättvisa. Jocke imponerar med sin fighting spirit. Påsken 2001 blev han skadad i bigjump-tävlingen i Åre. Hjälmen räddade hans liv.

Mysigast:
Alla tjejträffar som jag hunnit med, tjejmiddagar och biobesök. Och att var faster, så klart. Och att ha Felicia sovandes på axeln.

Skönaste:
Klippa och slinga håret.

Drygaste:
After skin med bröder och kompisar.
Årets påskcup.

...

osv osv osv.

Utspridd...

... är jag. Jag har kartonger lite överallt.

Min pappa är en nyfiken individ som aldrig tycker att det är försent att lära sig nya saker. Nu har han gett sig på AutoCAD. Något som ingick i min teknologikurs i mitten på 90-talet. Jag började rota i mina kartonger som finns här hos mina föräldrar för att se om jag hittade något att underlätta hans lärande med, men gick bet. Däremot hittade jag examinationsuppgifter från grundskollärarutbildningen som jag helt glömt bort att jag skrivit. Och jag hittade andra intressanta arbeten från KomVux och gymnasiet som jag också har användning för dagens utbildning. Intressant... både att jag hittat det och att jag glömt bort att jag skrivit det.

Då min pappa är en nyfiken individ lär han sig ständigt nya saker, vilket är intressant för hela familjen att ta del av. Jag är imponerad över att han lyckas överraska mig fortfarande. Som igår när han ville visa mig "de fina hästbilderna på internet".

Hur fungerade världen innan vi hade datorn?

Det finns ju hundra och åter hundra teknikprylar man bara måste skaffa... och när jag skaffar mark där jag kan odla något igen måste jag väl ha en sån här där jag kan se exakt vad jag kan odla. Märkligt att vi lyckats med odlingar tidigare... ! ;-)

Jag saknar min lilla täppa och altan.







Och jag saknar "mina" odlingsprojekt. Jag gillar att sakna, det ger mig mål.

Solen skiner...

... i Östersund och jag blev så fjällsugen att jag hamnade på Stadium efter att jag hade klippt och slingat håret idag.

Inhandlade dock en jacka som jag inte alls behöver, illa. Och inte alls det jag tänkte när jag gick in. Är det inte lite typiskt när jag för en gångs skull har en slant över. Pappa tycker dock att jackan är snygg. ;-) Nu sitter han och spelar svenska visor på sitt dragspel och jag nynnar.

Jag funderade på ett par brillor till påsken, men inser att det kanske är de här jag ska ha. Tänk att springa runt som James Bond i fjällen... eller i stan med för den delen.

Ikväll middag med Veronica och Therese, hoppas att Anna hinner komma in också... undra om vi hängt på tre (fyra) sen vi gick på högstadiet... ?!