Kommer de spela högt...

frågar killen på bänken bakom mig sin pappa när vi väntar på att konserten i Katarina Kyrka ska börja.
Nej, svarar pappan, det kommer de inte.
Men hur kommer Jesus höra då, undrar sonen. Och kommer sedan på att Jesus nog kommer att komma ned i kyrkan bara konserten börjar. Det är underbart att höra på barn i 4-5 års åldern när de funderar.

Konserten var till minne av Sanna Zetterberg.
"Ständigt nyfiken på ett annat liv, en annan kultur, ny kunskap och fylld av förhoppningar. Tidigt på morgonen den nittonde april 2008 klev hon in i det hon trodde var en taxi. En och halv timme senare hade Sanna bakbundits, blivit skjuten och bränd. Sanna blev nitton år" står på det blad som vi får när vi kommer in i Katarina Kyrka.

Sannas föräldrar har startat en minnesfond för att bekämpa uppkomsten av våldshandlingar till följd av socialt utanförskap i de mest utsatta områdena i Paris. Föräldrarna skriver: "Vi kan aldrig förlåta den ondska som Sanna föll offer för. Men ingen föds med sådan ondska. Barn som ingen älskar och ingen ser kan hårdna till människor med hat och våld inom sig".

Konserten börjar med att en för mig okänd kvinna berättar vilka artister som ska spela. Sedan beskriver en kompis till Sanna den livsglädje hon upplevde att Sanna kände. Hon läser några rader ur en uppsats som Sanna skrivit. "Om jag dör imorgon, så är det för tidigt för mig. Jag vill inte dö så tidigt, jag ska inte hyckla med det. Jag vill stanna hos er, jag älskar livet".
Sedan kommer de ett gäng artister. De som dröjer sig kvar för mig är de jag kommit för att se; Yonder och Christian Kjellvander.
Avslutningsvis stiger Sannas pappa upp, tackar alla och gör en slängpuss mot himlen.