Kreativt tänkande

Trots att jag har skickat denna lilla berättelse till flera av er som läser min blogg, kan jag inte låta bli att lägga in här.

En gammal man bor ensam på en gård. Han skriver till sin enda
son, Petter, som avtjänar ett fängelsestraff.

Min käre son Petter!
Jag mår inte så bra nu för tiden. Jag orkar nog inte sätta potatis i år.
Jag börjar att bli för gammal för att vända potatislandet med
spade, även om det inte är så stort. Jag önskar att du var här.
Du skulle ha ordnat det där på ett kick.
Hälsningar
Pappa

En dryg vecka senare får bonden detta svar:

Kära pappa!
Du får på inga villkor gräva i potatislandet, för det var där jag
grävde ner liken.
Hälsningar
Petter

Nästa morgon väller det in poliser och kriminalare mm på gården.
De gräver upp hela landet men finner inte några lik eller benrester!
De ber bonden om ursäkt och drar iväg.

Några dagar senare mottar bonden ett nytt brev från sin son:

Kära pappa,
Nu kan du sätta potatisen i jorden.
Det var det bästa jag kunde åstadkomma här inifrån.
Hälsningar
Petter

Sonen måste ha haft en väldigt bra matematiklärare som lärt honom att tänka kreativt, problembaserat och dra logiska slutsatser...