Internet. En 40-åring.

Jag läser ofta Elza Dunkels blogg, nätkulturer, som handlar om barns och ungdomars näkulturer, barns rättigheter, lärande och IT. Dagens inlägg var en krönika som återfanns i Computer Sweden.

Tänka sig att internet fyller 40 år. Det har jag inte alls tänkt på. För mig blev internet något som jag behärskade först under slutet av det förra århundradet (det kändes stort att skriva det där - förra århundradet). I drygt 10 år har internet varit en naturlig del i mitt liv, det är så lång tid som jag har haft tillgång till så kallat bredband.

Det känns ju märkligt att internet hade levt i 30 år redan, innan jag ens blev kompis med det. Men så var det. Och internet då och internet idag är ju inte samma sak, tekniken har utvecklats. Fort går det dessutom.

För drygt 10 år sen skrev jag mest mail (till folk som jag egenligen lika väl kunde ringa eller skriva "vanliga brev med penna" till - och det gjorde jag också). Första gången jag satt på en chatt var på Aftonbladets chatt och det var med skräckblandad förtjusning. Jag hade minsann lärt mig att det var FARLIGT att säga sitt riktiga namn och var man bodde, så jag skapade mig en "idiotsäker" identitet. Likaså gjorde de som man kommunicerade med på chatten eller det community man nu hittade. (Jag måste dela med mig om killen som jag lärt känna som Johan i Göteborg via ett community. På tågluff genom Europa möter jag och min kompis några killar, vi byter mailadresser och det visar sig när jag kommer hem att Jörgen från Kinna har samma mailadress som Johan i Göteborg... ).

Snart hittade jag så kallade communitys i form av vilda webben, stajlplejs (som senare skulle bli lunarstorm), spraydate, någon som hette något med väven och så vidare. På Lunarstorm skrev jag mitt första dagboksinlägg (vilket senare kom att bli blogg) i maj 2000 och sen dess har jag mellan varven skrivit små inlägg, mest för mig själv, vid datorn.

I dagsläget använder jag mig av min dator flera timmar om dagen. Jag läser pdf-filer, jag har - medan jag skrivit detta inlägg - skummat igenom en pdf-bok, jag skriver uppsatser och andra dokument, jag lägger in egna bilder, lyssnar på mp3, tittar på youtube, kommunicerar via olika chattprogram, läser andras bloggar, mailar till kända och okända, kollar vädret, tv-tablån, läser nyheter från alla möjliga håll och kanter, kommunicerar via webkameran och bara är. Vid min dator. Ständigt uppkopplad.

Grattis internet. Det blev ingen fluga som Ines Uuesmann så felaktigt blev citerad 1996. Det var rubriksättningen i Svenska Dagbladet som var: "Internet är en fluga som kanske blåser förbi" enligt Daniel Rydén.

teknik, teknik, teknik...

... överallt!

Inneboende i några dagar och jag har fått en massa uppfinningar visade för mig. Borde patentskyddas och därför ska jag inte blogga så mycket om dem. Ett bevattningssystem som går styras från hela världen passar såklart en resande i arbete. Jag är grymt imponerad och sjukt sugen på badrumslösningen. Fast det har jag varit sen jag var här första gången för nästan 2 år sen. Den lösningen borde patentskyddas. Jag tjatar och tjatar om att jag vill ha en sån byggd till mig...

Jag tycker att det är härligt att ha kreativa människor omkring mig!

Never too late to shine

En tjej som jag studerade med hösten 2007 är med i videon nedan och det var så jag kom över denna youtubefil. Låten är bra och budskapet är klockrent, vilket gör att jag gärna delar med mig av detta till er. Det är aldrig för sent att prova och lära sig nya saker. :-)

"This video takes you into the world of Robert Taylor Jr and his passions for the arts. This video is to also remind people that it's not too late to learn what you want to learn (whether it's performing, educating, or being educated. Life is too short to say 'i can't'. So, 'yes you can'. Go head and get it!"

Kappsäcksboendet...

... har varat i stor eller större utsträckning sen februari 2007 och nu börjar jag bli riktigt, riktigt less. Det finns så mycket saker som jag vet att jag har som jag saknar. Dumt. Och ännu dummare att köpa nytt. Så det är bara att bita ihop och se fram emot dagen när jag kommer packa upp allt igen. :-)

Pojkstreck...

.. likt Emil i Lönneberga.
Ett gäng öl står i förrådet och sonen och två vänner bestämmer sig för att helt enkelt hälla ur allt innehåll ur en halv låda. "Jag tyckte det var kul" berättar sonen för mig. Det var dock inte riktigt lika kul längre när pappa blev arg...

Kreativt tänkande

Trots att jag har skickat denna lilla berättelse till flera av er som läser min blogg, kan jag inte låta bli att lägga in här.

En gammal man bor ensam på en gård. Han skriver till sin enda
son, Petter, som avtjänar ett fängelsestraff.

Min käre son Petter!
Jag mår inte så bra nu för tiden. Jag orkar nog inte sätta potatis i år.
Jag börjar att bli för gammal för att vända potatislandet med
spade, även om det inte är så stort. Jag önskar att du var här.
Du skulle ha ordnat det där på ett kick.
Hälsningar
Pappa

En dryg vecka senare får bonden detta svar:

Kära pappa!
Du får på inga villkor gräva i potatislandet, för det var där jag
grävde ner liken.
Hälsningar
Petter

Nästa morgon väller det in poliser och kriminalare mm på gården.
De gräver upp hela landet men finner inte några lik eller benrester!
De ber bonden om ursäkt och drar iväg.

Några dagar senare mottar bonden ett nytt brev från sin son:

Kära pappa,
Nu kan du sätta potatisen i jorden.
Det var det bästa jag kunde åstadkomma här inifrån.
Hälsningar
Petter

Sonen måste ha haft en väldigt bra matematiklärare som lärt honom att tänka kreativt, problembaserat och dra logiska slutsatser...

Denna fantastiska maj...

... bara fortsätter!

Idag har jag njutit av en lunch med Maria och hennes yngsta dotter Sally. De ska göra storstaden några dagar. Lyckliga var vi ikapp, jag och Maria, när vi äntligen sågs igen. Jag saknar verkligen henne och våra pysselstunder.

Hon visade upp sin fina väska, som hon både ritat mönster och sytt själv. Den otroligt vackra filten som hon virkat prydde barnvagnen. Ryamattan vågade jag inte nämna igen... ;-) Det var härliga tider när vi sågs och hade syjunta!

Bilder lånade av Maria Holmqvist.

Äp3Ma09

är mitt i genomförandet, jag ljög nyss i förra inlägget.

Vi var mest nyfikna på seminariet och inte alls så många som hade genomfört det. Det kom upp intressanta diskussioner iaf. Alla var dock överens kring att eleverna har svårt att kommunicera matematik och min personliga tolkning kring detta är:

Att många lärare är rädda för att kommunicera matematik för att de känner sig osäkra och inte förstår HUR viktigt det faktiskt är. Och om läraren inte kommunicerar matematik, var ska då eleven snappa upp det?!

Jag har en idé... kring matematik och kommunikation. Jag säger inte mer kring idén just nu. I min bakficka på jeansen ligger visitkortet till en läromedelsutgivare. Han bad mig maila för att boka upp ett möte. Jag har ju redan så få bollar i luften så...

The things we never said

Vernissage ikväll igen. Nu var det Clara som bjöd in till en tankevärd utställning där hennes texter och bilder stod i fokus. Hennes teckningar, tillsammans med fåtal ord, skapar stort utrymme för min egna fantasi att tolka hennes budskap.

Det är egentligen inte förrän vi gått därifrån som jag tror att budskapet på riktigt bottnar i mig, det var nog ingen tillfällighet att ämnen som vänskap, svek, förtroende, besvikelse, tillit, längtan, kärlek, rädslor och drömmar kom upp.

Det var intressant att se vilka texter hon kunnat skapa utifrån den facebookgrupp hon bildade inför denna utställning.

Ja, utställningens namn är: The things we never said

Festen med sjömanstemat...

när vi firade Fridas 30 år var i lokalerna som brinner i Tantolunden just nu.

Som en vän uttryckte det, tur ni hann ut! ;-)

För att känna mig bekväm blev detta min tolkning av den finaste sjömanskostymen.

Fotograf: Katja Kristoferson

Är detta motsatsen till att tjäna?

Särskilt min ena bror gör allt han kan för att "tjäna" pengar. Det senaste jag kan komma på var när han köpte ett badmintonracket på rea. Han var grymt nöjd eftersom han köpte det på rean "tjänade" han hundratals kronor.

Har hittat en fantastiskt rolig blogg där detta inlägg fick mig att tänka på min bror och just hans uttryck. Är "blåst på pengar" motsatsen till "tjäna" måntro?

Lagar är till för att överträdas...

... och när ska de som försöker bestämma förstå att lagar skapar nya vägar att komma förbi lagen?

Vi börjar testa gränser så fort vi börjar få uppfattningen om att vi är en egen person, det visar all forskning kring barns utveckling. Sedan testar vi igen och igen och igen... Och slutar aldrig.
Men det verkar ha gått förbi de som försöker bestämma, som bara hittar på den ena märkliga lagen efter den andra.

Jag läser om det nya fildelningsverktyget OneSwarm som antagligen inom snar framtid kommer att vara enormt utspritt. Medan EU pratar skärpta regler sitter kreativa människor och utvecklar nya verktyg. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det vi gärna vill ha, ser vi till att skaffa oss. Det reglerar inte lagar.

Jag tycker att upphovsmännen har rätt till sina pengar, inget snack om saken. Men upphovsmännen måste börja tänka om... det går inte stoppa fildelning. Det gäller att tänka kreativt. De måste vara lika kreativa som de som skapar verktygen som gör att lagarna överträds. Upphovsmännen borde bli lagöverträdarnas vänner, inte fiender!

Jag tycker att det är positivt att musik sprids. Jag har upptäckt så mycket musik jag aldrig skulle lyssna på, om det inte vore för fildelning. Ju mer musiken sprids, desto mer efterfrågad blir den. När en låt spelas i media får upphovsmannen STIM-pengar, när en artist uppträder i media får denne STIM-pengar. Ju mer låten sprids, desto mer efterfrågad även i media blir låten... Egentligen kan jag tycka att fildelning är rättvist, bästa låten spelas och efterfrågas... inte den som har mest "management" omkring sig.

Offer för konsten...

... eller vad kallar ni detta?

Kreativ publicering. :-)