Kakbak...

... lär det kunna bli. Idag följer "Småkakor" med Aftonbladet. Jag har införskaffat mig ett gratisexemplar (det är dem för alla som köper Aftonbladet idag). Anledningen till att jag skaffade mig exemplaret är i första hand för att alla bilder i denna bokserie är plåtat av Katja, min barndomskompis. Hon har jobbat hårt för detta, inte bara under denna höst, utan i många år.

Jag stämmer in.

Äntligen.

Och stort GRATTIS.

Bild lånad av Katja Kristoferson.

Så var däcken bytta!

Bild lånad från erikfaltsbilverkstad.se

Och jag kan inte ta åt mig särskilt mycket ära denna gång heller.

Förra gången bytte jag däck på däckverkstad och igår när jag och Thomas åkte till hans jobb för att låna domkraft och yta under tak, gick vi fullständigt bet. Bultarna satt som berg sitter i backen - rejält fast och för en enkel liten människa orubbliga att röra.

Bilverkstaden hade verkligen sett till att få göra om sitt jobb. Det var omöjligt för en liten människa och ett fälgkors. Ren tur att jag inte fått punktering, jag hade inte kunnat byta däck vid vägen.

Thomas, var i alla fall tidigare, en flitig kund på vår närmaste mack. Där finns en verkstad och om "rätt" person jobbade kunde vi kanske få komma in i verkstaden (som är stängd på söndagar) och låna bultåtdragaren. Vi åkte dit. Och vi hade sån tur... så tjugo minuter senare låg "rätt" person på alla fyra på verkstadsgolvet för försökte hitta fyra förstärkta punkter under min bil för att kunna lyfta upp den och byta däcken.

En stund senare - hade jag knappt lyft ett finger - och mina fyra däck var bytta. Gratis.

Höstens skivsläpp...

... har jag riktigt dålig koll på.

Jag ser framemot Lars Winnerbäcks nya. Faktiskt. Singlarna "Jag får liksom ingen ordning" och "Från kylan in i värmen" är grymt bra båda två. Lyssna om du har spotify.

Två skivor som verkligen kommer lysa upp i mitt höstmörker är:

Cookies n beans, som släpper sitt andra album. Någon låt på kommande skivan är skriven av...

...Jörgen Kjellgren, som även han släpper ett album i höst.
Solodebut. Läs mer här.

teknik, teknik, teknik...

... överallt!

Inneboende i några dagar och jag har fått en massa uppfinningar visade för mig. Borde patentskyddas och därför ska jag inte blogga så mycket om dem. Ett bevattningssystem som går styras från hela världen passar såklart en resande i arbete. Jag är grymt imponerad och sjukt sugen på badrumslösningen. Fast det har jag varit sen jag var här första gången för nästan 2 år sen. Den lösningen borde patentskyddas. Jag tjatar och tjatar om att jag vill ha en sån byggd till mig...

Jag tycker att det är härligt att ha kreativa människor omkring mig!

Inlägg 93...

... upptäckte jag. Härligt att det får handla om min familj.

Inte ligger jag i någon säng än inte... min bror har nyss startat upp ett eget företag med lunchservering och catering. Imorgon är det en rätt stor catering och lite anledningen till att jag är i min hemstad precis just nu. Jag kommer knappt ihåg allt jag hjälpt honom med. Jag står till hans förfogande denna helg. Jag beundrar min bror som startat upp denna verksamhet.

Nu sitter jag och hans sambo och pratar om livet. Livet i den nya hemstaden.

Never too late to shine

En tjej som jag studerade med hösten 2007 är med i videon nedan och det var så jag kom över denna youtubefil. Låten är bra och budskapet är klockrent, vilket gör att jag gärna delar med mig av detta till er. Det är aldrig för sent att prova och lära sig nya saker. :-)

"This video takes you into the world of Robert Taylor Jr and his passions for the arts. This video is to also remind people that it's not too late to learn what you want to learn (whether it's performing, educating, or being educated. Life is too short to say 'i can't'. So, 'yes you can'. Go head and get it!"

Här slutar internet.

Ida, jag älskar ditt inlägg i din blogg och kan inte låta bli att inspireras.

Liksom dig Ida, borde jag också komma till sådana här sidor oftare.

Stockholm City Sprint...

... bevittnades idag.

Härligt sällskap, utvecklande samtal och en massa båtar.

Ett par VO70 tävlade och det såg häftigt ut.

Hundratals båtar följde tävlingen till sjöss.

En katamaran visade upp sig.

Och hos oss på Kasellholmen togs båtarna emot med knallar.

Festligt!

Premiärcyklade Götgatan i rusningstrafik.

Fortfarande känns vissa delar vita på kartan inser jag när jag cyklar.

Och jag borde hitta någon genväg snart...

Skolavslutningar...

... runt om i vårt avlånga land. Jag skulle behöva sätta lite fart så att jag kan göra avslut för den här sidan av sommaren. Jag får förfrågningar om vad jag gör... och ja, jag vet inte riktigt. Jag sitter och lyssnar på musik och pratar i telefonen med vänner. Surfar runt på olika sociala medier. Jag tror att jag försöker hämta igen mig. Det har varit en tuff vår, pluggmässigt.

Här är en låt som gått varm senaste veckan (härligt sound):
">

Nu ska jag dock sätta fart under någon timme... skolavslutning innebär att lärare slappnar och umgås tillsammans. I helgen är det två "skolfester" som jag fått inbjudan till, tyvärr har jag bara möjlighet att delta i ett av dem.

Pojkstreck...

.. likt Emil i Lönneberga.
Ett gäng öl står i förrådet och sonen och två vänner bestämmer sig för att helt enkelt hälla ur allt innehåll ur en halv låda. "Jag tyckte det var kul" berättar sonen för mig. Det var dock inte riktigt lika kul längre när pappa blev arg...

Salubrin...

Följ min blogg med bloglovin

... på mina ben... !Myggorna var hungriga i lördags. Jag har dock bara en oräkenligt antal myggbett, slipper som tur är att få svullna bett.

En helt fantastiskt underbar helg i Hälsingland med dop, (Jag måste ha världens finaste gudbarn!) häst och vagn-åkning, underbar samvaro, god mat och som bonus träffa mitt yngsta kusinbarn och fem kusinbarn till så går det inte säga annat än att denna helg var en av de bästa!

Påhälsning på landet resulterade i rabarber... surt och gott. :-)
Idag har jag ätit lunch med moster och hennes man i storstaden i strålande sol. Livet är på topp! :-)

Denna fantastiska maj...

... bara fortsätter!

Idag har jag njutit av en lunch med Maria och hennes yngsta dotter Sally. De ska göra storstaden några dagar. Lyckliga var vi ikapp, jag och Maria, när vi äntligen sågs igen. Jag saknar verkligen henne och våra pysselstunder.

Hon visade upp sin fina väska, som hon både ritat mönster och sytt själv. Den otroligt vackra filten som hon virkat prydde barnvagnen. Ryamattan vågade jag inte nämna igen... ;-) Det var härliga tider när vi sågs och hade syjunta!

Bilder lånade av Maria Holmqvist.

Vilken härlig maj...

... jag har!

Den började med att min yngsta bror hälsade på i några dagar. Jag hänger för litet med honom. Det var supermysigt att vara med honom. Bl a kikade vi på fotboll på O´learys, partajade med gemensamma vänner, gjorde Söder till framåt sex på morgonen, tittade på ÖFK som hade bortamatch.

Några dagar senare kom mina föräldrar, vi var till Tyresö på trevlig "familjemiddag", vi var till Dalarö med Ylva och fick se "stugan" och träffa mormor, guidad tur på Lidingö, My fair lady på Oscars där Anette spelade huvudrollen, fika med Anki och Mandus. Återigen härliga dagar med delar av min familj.

Helgen efter var jag på Ingarö på tjejmiddag, med femkamp och övernattning. Innan hemfärd in mot centralare delar var vi och tittade på havet.

I onsdags var jag på en helt fantastiskt mysig grillfest med brännboll.

Denna helg har jag hängt med Anna och co. Biljard, middag och de övernattade här till idag. Tyvärr var jag tvungen att avvika tidigt i morse då jag jobbar hela helgen, 37 timmar på 3 dygn.

Nästa helg ska jag återigen träffa de bästa av de bästa, min familj!

Åh, jag längtar så jag får pirr i magen!Foto: Stockxchng

Biljard...

med Anna och co idag. :-) Skoj och väldigt länge sen, kändes mest som om jag bytte plats på kulorna.

Brännbollspremiär...

... för året igår. Tänk vad roligt det är ändå! :-)

Charlotte och Maja bjöd in till en av de mysigaste grillfester jag någonsin varit på. I partytältet på ängen fanns ljusgirlanger, på mattorna på marken stod lyktor och blommor. Flamingos ramade in tältet. Och grillarna var precis nygjorda. Och vid tältet stod vackra lampor. Inte gjorde det något att mörkret kom. Som hämtat ur en inredningstidning.

Nu ska jag möta upp Anna som lämnat Fjällsta för någon dag.

Sårbarhet

Jag har faktiskt inte en aning vad jag vill med den här bloggen. Jag har lite skräck för internet, det kan jag villigt erkänna. Det har jag alltid haft, även om det kanske inte är något som ni tror. Jag fick mig en rejäl näsbränna när det kommer till internet och min personliga intigritet redan 1999. Vissa saker behöver jag lära mig den hårda vägen, och jag hade tur. Jag tänker på vad jag lämnar ut av mig själv i den här världen efter det.

Två av mina klasskompisar har råkat ut för rätt läskiga saker senaste tiden som varit internetbaserade. Det är inte rätt läskigt, det är faktiskt otroligt läskigt. Båda har gjort polisanmälningar, där poliserna tagit deras respektive ärende på väldigt stort allvar. Båda har fått sina identiter stulna. Den ena av mina klasskompisar kommer inte åt sitt msn-konto, någon annan har tagit över det och sitter och chattar med män i hennes namn, med hennes bild. Det ringer hos henne på nätterna, de som ringer vill prata vidare om det de pratade om på msn. De som ringer vet var hon bor. Allt finns på olika ställen via hennes msn, hon har lämnat ut sin adress i något mail, sitt telefonnummer i ett annat mail osv.
Min andra klasskompis har fått sin facebook och msn stulet. När hon försökte maila mig i fredags för hon var rejält uppskärrad satt någon och raderade mailet medan hon läste det. Hon hann inte läsa klart.

Ibland har jag känt att det är tråkigt att ha en otroligt vanligt namn, men när det kommer till internetvärlden inser jag styrkan med att ha ett vanligt namn. De kvinnor som har fått sina identiteter stulna på internet har båda så ovanliga namn att de är i princip ensamma med dem i hela denna värld. Jag vet i och för sig inte om jag kan påstå att de råkat ut för detta för att de har ovanliga namn.

Vad JUST DU än gör ute på internet, se till att skydda din identitet och se till att använda olika lösenord på alla ställen som vill ha lösenord. Då blir du mindre sårbar. Sårbara är vi alla i denna värld. Det måste du vara medveten om. Och då menar jag inte bara internetvärlden. Men sluta för guds skull inte leva.

Alkohol i barnböcker...

... är tabu.

Vid gårdagens middag berättade Anki om hennes C-uppsats. Hon har analyserat barnböcker utgivna 2007 och sett över hur festliga tillfällen presenteras i barnlitteraturen.

I en av barnböckerna beskrivs en kräftskiva där det finns 12 vuxna vid festen, på bordet finns två vinglas. Det är intressant hur tabubelagt ämnet är. Att vuxna dricker nubbe till kräftskivan är ju inget det hymlas om i andra sammamhang, men just i litteraturen ska barnen skonas. Alkoholen nämns inte i texten och på bilden finns som sagt två vinglas. Hur många vuxna känner just du som bara dricker hallonsaft och kaffe på kräftskivan? Det normala är tydligen att 17% av de vuxna dricker någon alkoholhaltig dryck... Om de nu överhuvudtaget är på fest.

I barnintervjuer i ämnet nämner alla barn att de vet att vuxna dricker alkohol vid kräftskivor och andra festligheter. Hur kommer det sig att det är så tabubelagt när vi kommer till barnkulturen och främst barnlitteraturen? Det är viktigt i sammanhanget att poängtera att det är inte alkoholmissbruk hon undersökt, utan förekomsten av alkohol. Jag ser framemot att få läsa hennes uppsats, särskilt för att se hur hon kopplat det till Foucault.

Tillbaka i Stockholm.

Jag har haft fantastiska dagar!

Som vanligt har jag inte hunnit med allt jag önskat, men sånt är livet.

Bäst:
fyra dygn med hela familjen i stugan.

Sämst:
allt kring duschtiden.
Och att jag kom sist i årets påskcup.

Omvälvande:
Att umgås med Jocke, särskilt de två gångerna som vi bara "sprang" på varandra när han var prisutdelare efter Christers bigjump-tävling i Bydalen och när jag promenerade med mina föräldrar och vårt besök förbi Jockes "stuga" och Jocke ropar till vår gäst. Det visade sig att vår gäst jobbat nära Jocke efter olyckan. De hade inte setts på flera år. DET var omvälvande för alla som råkade befinna sig där just då. Jag imponeras av hans framsteg från gång till gång vi ses... Jag hittar faktiskt inte ord för att göra mötet rättvisa. Jocke imponerar med sin fighting spirit. Påsken 2001 blev han skadad i bigjump-tävlingen i Åre. Hjälmen räddade hans liv.

Mysigast:
Alla tjejträffar som jag hunnit med, tjejmiddagar och biobesök. Och att var faster, så klart. Och att ha Felicia sovandes på axeln.

Skönaste:
Klippa och slinga håret.

Drygaste:
After skin med bröder och kompisar.
Årets påskcup.

...

osv osv osv.

Solen skiner...

... i Östersund och jag blev så fjällsugen att jag hamnade på Stadium efter att jag hade klippt och slingat håret idag.

Inhandlade dock en jacka som jag inte alls behöver, illa. Och inte alls det jag tänkte när jag gick in. Är det inte lite typiskt när jag för en gångs skull har en slant över. Pappa tycker dock att jackan är snygg. ;-) Nu sitter han och spelar svenska visor på sitt dragspel och jag nynnar.

Jag funderade på ett par brillor till påsken, men inser att det kanske är de här jag ska ha. Tänk att springa runt som James Bond i fjällen... eller i stan med för den delen.

Ikväll middag med Veronica och Therese, hoppas att Anna hinner komma in också... undra om vi hängt på tre (fyra) sen vi gick på högstadiet... ?!

The things we never said

Vernissage ikväll igen. Nu var det Clara som bjöd in till en tankevärd utställning där hennes texter och bilder stod i fokus. Hennes teckningar, tillsammans med fåtal ord, skapar stort utrymme för min egna fantasi att tolka hennes budskap.

Det är egentligen inte förrän vi gått därifrån som jag tror att budskapet på riktigt bottnar i mig, det var nog ingen tillfällighet att ämnen som vänskap, svek, förtroende, besvikelse, tillit, längtan, kärlek, rädslor och drömmar kom upp.

Det var intressant att se vilka texter hon kunnat skapa utifrån den facebookgrupp hon bildade inför denna utställning.

Ja, utställningens namn är: The things we never said