Kära Du!

Känn dig välkommen!

Och gläd mig med en kommentar så jag vet att just Du var här, samtidigt som det ger mig energi att fortsätta att skriva.

onsdag, mars 25, 2009

Det är mycket nu...

... men senaste examinationen är äntligen inlämnad!

Ligger i sängen och surfar och förbannar mig själv över att jag aldrig köper ett laptopstöd, det är över ett halvår sen jag läste om det första gången. Här är ett till... kanske blir det detta stöd. Jag skulle behöva ett!

torsdag, mars 19, 2009

The things we never said

Vernissage ikväll igen. Nu var det Clara som bjöd in till en tankevärd utställning där hennes texter och bilder stod i fokus. Hennes teckningar, tillsammans med fåtal ord, skapar stort utrymme för min egna fantasi att tolka hennes budskap.

Det är egentligen inte förrän vi gått därifrån som jag tror att budskapet på riktigt bottnar i mig, det var nog ingen tillfällighet att ämnen som vänskap, svek, förtroende, besvikelse, tillit, längtan, kärlek, rädslor och drömmar kom upp.

Det var intressant att se vilka texter hon kunnat skapa utifrån den facebookgrupp hon bildade inför denna utställning.

Ja, utställningens namn är: The things we never said

onsdag, mars 18, 2009

Emma hade vernissage...

... ikväll på MIKAs hårsalong ikväll på Tegnérgatan.

Hon hade läckra upplysta bilder i fönstret, alla på fina frisyrer gjorda av teamet som arbetar i lokalerna.
Fotograf: jag.
Emmas hemsida hittar du här.

Slottssprint...

... idag.

Såg nyss sammandrag på Sportnytt och saknar att jag inte kunde titta i år. Förra året var en upplevelse. Tankar som jag burit med mig sedan förra året är det faktum att jag aldrig sett så grå snö någon gång (ok, jag överdriver lite). Men jag konstaterade att sprintlöparna måste offra ett par skidor i de otroligt smutsiga spåren.

Det var klart häftigt att se sprintlöparna åka mitt i Stockholm, och backen vid Slottet var inte att leka med.

Jag bjuder er på några bilder från förra året.
Grå snö.
Fotograf: jag

Sprintlöpare
Fotograf: jag

Blogga i mörkret...

... skulle passa mig utmärkt som är nattuggla.

Här har jag hittat ett intressant tangentbord som jag skulle kunna använda i vilken miljö som helst. Inget jag har behov av i dagsläget, men klart fiffigt. :-)

lördag, mars 14, 2009

Oj då!

Vi sitter ute på Dalarö och förvånas över kvällens resultat på Melodifestivalen.

När blev svenska folket så vänligt inställda till operaslingor?
Djupt imponerande.

Lycka till i Moskva Malena Ernman! :-)

Läs mer här, här, här och här.

Själv hoppades jag på de söta pojkarna i H.E.A.T.
Och utan att överdriva är kvällens mesta vinnare Fredrik Kempe.

Nyhetstest i Svd...

... kan du göra här.

När jag gjorde det så kom jag att tänka på att det är final i Melodifestivalen ikväll. En av frågorna handlar såklart om spektaklet. Låtskrivaren som efterfrågas fick jag chansen att växla några ord med när jag var i Skellefteå för en månad sen. Han var en mycket sympatisk man, måste jag säga.

Jag hade möjligheten att se spektaklet från en annan vinkel än jag gjort tidigare. Jag dansade bland annat med Lili och Susie, jag rökte bland annat med Christer Björkman och Markoolio och jag hängde vid vipbordet med de finaste av de finaste kakorna, Cookies n beans.

Oavsett vad jag tycker om Melodifestivalen och dagens alla deltävlingar så kan jag konstatera att "kändisfotograf" är ett av de sista yrken i världen jag skulle vilja ha. De kan liknas vid hyenor som gör allt för att få bilden med "scoop". De plåtade först och tittade först senare, på sin skärm på digitalkameran, vad de plåtat. De hjälpte "det kända folket" att "hitta varandra" för att få fina och talande bilder.

Något som slog mig denna annorlunda kväll var den kamratlighet som fanns mellan alla deltagarna. Ingen försökte stjäla showen för någon annan, alla lät alla få sin tid i rampljuset. Det fanns ingen "divafasoner" bland någon. Bara en härlig känsla av gemenskap och vänskap.
Något som dock kändes obehagligt var att skåda hur olika "uppbackningen" och "managmentet" kring artisterna såg ut. Utan att utelämna någon eller några kan jag säga att vissa såg till att inte förspilla någon tid för marknadsföring.

Jag bjuder er på en dansbild.

Dessa takläggare...

... verkar ha fått förstärkning.

Det har varit arbete på taket i så många veckor att jag har tappat räkningen, varje vardagmorgon vid halv sju dundrar det till på ställningen och uppför den går sex män. Jag har rätt bra koll på takarbetarna, vare sig jag vill eller inte, då ställningens "trappuppgång" är placerad precis mittemot mitt fönster.

Jag måste säga att takarbetarna har känts oeffektiva sista veckorna, men vad kan jag om byta tak?

Döm om min förvåning när jag vaknade imorse av skallrande ställning. På taket arbetas det med större aktivietet än på länge. Men det är inte de män som brukar vara här. Och dessa män talar inte svenska med varandra. Jag kan inte låta bli att bli nyfiken på hur det kommer sig att de helt plötsligt kom. Flitiga är de dock.

onsdag, mars 11, 2009

Utmanad.

Ida utmanade mig att gå till den sjätte mappen
under 'mina bilder' och
välja ut den sjätte bilden,
för att sedan berätta något om den.


Okej, den sjätte mappen heter "kära", och den sjätte bilden däri blir:
Den här bilden tog jag i november 2007 när jag hälsade på min bror och hans sambo i deras då nyinköpta radhus. Min bror har bäddat till mig med det finaste lakansset han äger.
Detta kallas kärlek!

Jag skickar utmaningen vidare till Katja, Sara och Fredrik.
Linda slipper undan då jag såg att du precis gjort utmaningen.

Festen med sjömanstemat...

när vi firade Fridas 30 år var i lokalerna som brinner i Tantolunden just nu.
Som en vän uttryckte det, tur ni hann ut! ;-)

För att känna mig bekväm blev detta min tolkning av den finaste sjömanskostymen.

Skolmassaker igen...

... och de kloka som bestämmer vill skärpa licenser och lagar kring vapeninnehav.

Det är knappast bekymret kring vilka som lagligt får ha vapen eller inte som gör att unga män går till sina gamla skolor och skjuter vilt. Det är någon annanstans problemet ligger. Som jag redan sagt tidigare ikväll, när ska rätt sorts diskussion börja ta fart...?

Att avskeda lärare känns inte som en vettig lösning.

Läraren är viktigast av allt!

I princip all forskning visar att den viktigaste artefaktorn är läraren!

När ska de som bestämmer börja ta vettiga beslut!?!
Återigen ska det sparas in på det som är viktigast.

Min mamma är vild...

... idag. Också.

Ibland funderar jag över hur jag kunnat bli som jag är, men det räcker med en snabb blick över den närmaste familjen och sen slutar funderingarna. Som nu.

Min mamma, som har lite halvt rädsla för datorer, har trots detta blocket.se som en av hennes största hobbyverksamheter. Hon hittar roliga resor och billiga saker till barnbarnet där. (Tack och lov att hon inte köper mera möbler till hennes och pappas hem...! ) ;-)

Det senaste är en resa t o r Östersund-Göteborg med show på Rondo där Jerry Williams ska avnjutas. Denna resa såg hon igår kväll, blev sugen och sov på saken. I morse mailade hon till sin tvillingsyster om resan, och vid lunch var det klappat och klart med ledigheter. Imorgonbitti går tåget.

Vi ses på söndag!












tisdag, mars 10, 2009

Är detta motsatsen till att tjäna?

Särskilt min ena bror gör allt han kan för att "tjäna" pengar. Det senaste jag kan komma på var när han köpte ett badmintonracket på rea. Han var grymt nöjd eftersom han köpte det på rean "tjänade" han hundratals kronor.

Har hittat en fantastiskt rolig blogg där detta inlägg fick mig att tänka på min bror och just hans uttryck. Är "blåst på pengar" motsatsen till "tjäna" måntro?

Lagar är till för att överträdas...

... och när ska de som försöker bestämma förstå att lagar skapar nya vägar att komma förbi lagen?

Vi börjar testa gränser så fort vi börjar få uppfattningen om att vi är en egen person, det visar all forskning kring barns utveckling. Sedan testar vi igen och igen och igen... Och slutar aldrig.
Men det verkar ha gått förbi de som försöker bestämma, som bara hittar på den ena märkliga lagen efter den andra.

Jag läser om det nya fildelningsverktyget OneSwarm som antagligen inom snar framtid kommer att vara enormt utspritt. Medan EU pratar skärpta regler sitter kreativa människor och utvecklar nya verktyg. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det vi gärna vill ha, ser vi till att skaffa oss. Det reglerar inte lagar.

Jag tycker att upphovsmännen har rätt till sina pengar, inget snack om saken. Men upphovsmännen måste börja tänka om... det går inte stoppa fildelning. Det gäller att tänka kreativt. De måste vara lika kreativa som de som skapar verktygen som gör att lagarna överträds. Upphovsmännen borde bli lagöverträdarnas vänner, inte fiender!

Jag tycker att det är positivt att musik sprids. Jag har upptäckt så mycket musik jag aldrig skulle lyssna på, om det inte vore för fildelning. Ju mer musiken sprids, desto mer efterfrågad blir den. När en låt spelas i media får upphovsmannen STIM-pengar, när en artist uppträder i media får denne STIM-pengar. Ju mer låten sprids, desto mer efterfrågad även i media blir låten... Egentligen kan jag tycka att fildelning är rättvist, bästa låten spelas och efterfrågas... inte den som har mest "management" omkring sig.

Offer för konsten...

... eller vad kallar ni detta?

Kreativ publicering. :-)

måndag, mars 09, 2009

Är det någon som kan skruva ihop en byrå?

Frågan ställdes i lördags när jag jobbade.

Vi satt och pratade om vad skulle göras under dagen på korttidsboendet där jag jobbar extra. Alla kvinnor, vi är i princip endast kvinnor på arbetsplatsen, tittade runt på varandra. Jag som älskar byggsatser i alla dess former ville inte ta jobbet av någon annan, trots att jag bara ville skrika ut; JAG KAN! Men så skulle jag inte tänka visade det sig. De andra kvinnorna skruvade på sig. Det visade sig att INGEN av de andra ens vågade sig på att öppna kartongen där byrån låg.

Jag kände mig manad och tog snabbt itu med byråskruvandet så snart jag var klar med de mest akuta sysslorna. De andra kvinnorna tittade nyfiket in under mitt arbete och sa imponerande ord. När jag nästan var klar kom en av kvinnorna in, frågade väldigt försiktigt om jag trodde att hon kunde hjälpa mig på något sätt.

Javisst, svarade jag, ta tag i den där lådan och skruva ihop den, jag assisterar dig.
Att se hur denna kvinna, bra många år äldre än jag, växte för varje skruv och del som kom på plats var helt underbart. Till slut sa hon glatt; Men nu kanske jag kan köpa den där byrån jag så gärna vill ha! Det här var inte så svårt. Jag bjuder dig på middag, typiskt för mitt hemland, om du kommer och assisterar mig.

Jag funderade under dagen hur det kommer sig att så många, just kvinnor, är så rädda för byggsatser. Berodde det på deras ålder eller nationalitet. Åldern slog jag bort rätt snabbt, så stor skillnad är det inte, nationaliteten likaså. Det fanns svenskfödda kvinnor som visade lika stor rädsla för kartongen som de med utländsk bakgrund.
Samma diskussion kom upp sen när det skulle fixas med tv-spelet... med samma utgång.

Genom min startsida...

... skänker jag från och med idag ännu mera pengar till Rädda barnen.

Se möjligheten du också att göra något för en organisation som betyder mycket för dig.
Byt och skräddarsy din startsida... och vips ramlar små slantar in till organisationen.
Superenkelt! Smart! Smidigt!
Klicka här och gör samma sak!

söndag, mars 08, 2009

Blondinen på facebook...

... vem är hon egentligen... ?

Fick förfrågan om vänskap på facebook idag, en vacker blondin. Vi har 7 gemensamma vänner, så jag blir förvånad när blondinen inte alls känns bekant. Jag skriver ett mail för att försöka ta reda på vem hon är. Strax efter dyker Katja in på chatt så jag frågar Katja om hon känner igen tjejen... Katja känner inte igen namnet så hon söker på facebook och beskriver ett helt annat fotografi och vänner än det jag fått upp på min skärm.
Mystiskt... tycker vi, så vi gör skärmdumpar till varandra och inser att vi inte får upp samma profil trots att vi gör samma sökning.
Jag frågar en av mina vänner som redan har blondinen som vän, men han svarar att han redan insett att det är något skumt med den profilen. Han tar bort henne från sin vänlista och gör en ny sökning... och nu får inte han heller upp blondinens profil vid sökning...

Hur hemlig kan man göra sin profil på facebook?


Jag får vara smickrad som uppenbart är intressant för en stalker... men nej, vän med mig blir inte "blondinen".

Hjärnan brinner...

... jag skulle kunna sitta här och skriva inlägg efter inlägg idag...

...jag har fortfarande inte riktigt bestämt vad jag vill med bloggandet... jag trivs nog bäst i min lilla diskreta bubbla.

torsdag, mars 05, 2009

Spotify är hackat...

... meddelas via nyheterna.

Användare rekommenderas byta lösenord.
Men vad kan hackarna göra med min spotify? Lyssna på musik?

Skjuta utan tanke på att döda?

Kan någon förklara för mig hur han tänker?

Jag tänker på mannen som har skjutit Caroline Stenvall. Jag tycker inte att det spelar någon roll om hon levde eller inte när han sköt. Han måste ju ha tänkt något när han sköt? Om hon redan var död, hur kommer det sig då att han sköt henne? Om hon inte var död, utan bara väldigt skadad, sköt han då för att hon skulle slippa lida?

För mig är det så absurpt. Och otäckt.

onsdag, mars 04, 2009

Känslan du lämnar...

... varje gång vi lägger på telefonen är osäkerhet hos mig. Jag känner mig förvirrad och undrar om du överhuvudtaget hade ett budskap. Jag känner på mig att du återigen missade mitt budskap.
Jag längtar till den dagen jag inte är beroende av dig längre.

Om att hyra en lägenhet i andra hand.

Svenska utlandsskolor...

... finns det rätt gott om. Och återigen sitter jag och läser om de tjänster som ska tillsättas till nästa läsår. Jag har läst dessa annonser under ett par års tid, de brukar komma inrullandes strax efter nyår. Det är sällan det efterfrågas den kompetens jag har, på de orter där jag är intresserad av att söka. Jag känner mig inte så sugen att söka till Hamburg, Bryssel eller Paris.

Nu drömmer jag om tjänster på Costa de Sol, Moçambiques, Etiopien och Vietnam. Jag bedömer att jag har behörighet till dem alla... men jag drömmer vidare, jag ska avsluta mina studier först.

måndag, mars 02, 2009

Prestationer...

... är något som imponerar på mig.

Samtidigt så måste jag erkänna att jag inte imponeras av prestationer som genomförs för att värna om sitt eget ego. Det kan vara vansinnigt svårt att se skillnad på olika syften med prestationer.

Vad är egentligen en prestation? För mig så handlar det om att sätta upp ett mål och nå målet, att faktiskt genomföra något som kan visa på ett resultat. Men en prestation för mig är inte samma sak för dig, vi har olika intressen och har övat olika mycket på olika saker.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att en prestation aldrig ska jämföras mot någon annan än just den person som gjort prestationen. I dessa tider varje år, dvs runt första söndagen i mars, är jag alltid imponerad av Vasaloppsåkarna. En del imponerar på mig för att de åker så vansinnigt fort. För mig känns det inte relevant att de knappt göra andra saker än åker skidor, jag tycker fortfarande att det är imponerande att åka 9 mil på skidor på dryga 4 timmar. 1 mil på en halvtimme.

Jag är dessutom klart imponerad av alla förstagångsVasaloppsåkare, som biter ihop och tar sig fram de 9 milen. De som faktiskt får chansen att komma hela vägen till Mora och som inte stoppas på vägen för att de är för sent ute...

Men det är klart att det går diskuteras om det är en prestation för alla att åka Vasaloppet, det går diskutera om det är imponerande eller korkat. Det går ju att åka 9 mil skidor, om det nu är så vansinnigt kul att göra, var som helst och slippa köer och dåliga spår, men det ger ju inget diplom. Och då är det ju frågan; åker de Vasaloppet för att visa för sig själva att de klarar det eller åker de Vasaloppet för att få höra av alla andra att de är duktiga...