ÄNTLIGEN!

Vissa saker för bara ångest med sig. Tur att jag skrev att jag undvek ordet aldrig i samband med bloggskrivande och inlämnande av uppgift. Det skulle nämligen inte varit ett endaste ord i denna blogg sen det inlägget i så fall.

Uppgiften är inmailad precis. I denna stund. 07.36 ska klockan stå på. Jag tänker flyga upp ur sängen samtidigt som Fuglesang flyger upp i rymden. Jag önskar honom en härlig resa.

Regnet smattrar...

... på plåttaket utanför och jag sitter och inväntar examinationsfén som jag tror snart ska dyka in här och se till att det kommer att rassla ned bokstäver på worddokumentet.

Trots att det är otroligt intressant så är det så trögt att få ned allt på papper. När det ska kopplas till den vetenskapliga texten och alla dokument som styr över oss som arbetar med barn och ungdomar i skolan.

Jag sitter med olika bedömningsmatriser framför mig och ska analysera om någon annan varit bättre att använda än den jag faktiskt använde på min fältstudie. Förhoppningsvis kommer fén snart... hon behövs här nu.

Det är mycket nu...

... men senaste examinationen är äntligen inlämnad!

Ligger i sängen och surfar och förbannar mig själv över att jag aldrig köper ett laptopstöd, det är över ett halvår sen jag läste om det första gången. Här är ett till... kanske blir det detta stöd. Jag skulle behöva ett!

Om att aldrig säga aldrig.

Jag brukar passa mig för att använda ordet aldrig, vilket jag inte ska nu heller, men det känns som om det kommer ta lång tid innan jag ger mig på att blogga med bilder igen. ;-)

Dessutom har jag struntat i deadlinen för examinationen. Skäms på mig. Jag är omotiverad för den här uppgiften, dumt. Det är nog ingen fara på taket, jag lämnar in när jag känner mig redo.

Nu ska jag fokusera på examinationen och inte skriva ett enda inlägg förrän den är inlämnad. Observera att jag inte skriver aldrig... ;-)