Så var däcken bytta!

Bild lånad från erikfaltsbilverkstad.se

Och jag kan inte ta åt mig särskilt mycket ära denna gång heller.

Förra gången bytte jag däck på däckverkstad och igår när jag och Thomas åkte till hans jobb för att låna domkraft och yta under tak, gick vi fullständigt bet. Bultarna satt som berg sitter i backen - rejält fast och för en enkel liten människa orubbliga att röra.

Bilverkstaden hade verkligen sett till att få göra om sitt jobb. Det var omöjligt för en liten människa och ett fälgkors. Ren tur att jag inte fått punktering, jag hade inte kunnat byta däck vid vägen.

Thomas, var i alla fall tidigare, en flitig kund på vår närmaste mack. Där finns en verkstad och om "rätt" person jobbade kunde vi kanske få komma in i verkstaden (som är stängd på söndagar) och låna bultåtdragaren. Vi åkte dit. Och vi hade sån tur... så tjugo minuter senare låg "rätt" person på alla fyra på verkstadsgolvet för försökte hitta fyra förstärkta punkter under min bil för att kunna lyfta upp den och byta däcken.

En stund senare - hade jag knappt lyft ett finger - och mina fyra däck var bytta. Gratis.

Internet. En 40-åring.

Jag läser ofta Elza Dunkels blogg, nätkulturer, som handlar om barns och ungdomars näkulturer, barns rättigheter, lärande och IT. Dagens inlägg var en krönika som återfanns i Computer Sweden.

Tänka sig att internet fyller 40 år. Det har jag inte alls tänkt på. För mig blev internet något som jag behärskade först under slutet av det förra århundradet (det kändes stort att skriva det där - förra århundradet). I drygt 10 år har internet varit en naturlig del i mitt liv, det är så lång tid som jag har haft tillgång till så kallat bredband.

Det känns ju märkligt att internet hade levt i 30 år redan, innan jag ens blev kompis med det. Men så var det. Och internet då och internet idag är ju inte samma sak, tekniken har utvecklats. Fort går det dessutom.

För drygt 10 år sen skrev jag mest mail (till folk som jag egenligen lika väl kunde ringa eller skriva "vanliga brev med penna" till - och det gjorde jag också). Första gången jag satt på en chatt var på Aftonbladets chatt och det var med skräckblandad förtjusning. Jag hade minsann lärt mig att det var FARLIGT att säga sitt riktiga namn och var man bodde, så jag skapade mig en "idiotsäker" identitet. Likaså gjorde de som man kommunicerade med på chatten eller det community man nu hittade. (Jag måste dela med mig om killen som jag lärt känna som Johan i Göteborg via ett community. På tågluff genom Europa möter jag och min kompis några killar, vi byter mailadresser och det visar sig när jag kommer hem att Jörgen från Kinna har samma mailadress som Johan i Göteborg... ).

Snart hittade jag så kallade communitys i form av vilda webben, stajlplejs (som senare skulle bli lunarstorm), spraydate, någon som hette något med väven och så vidare. På Lunarstorm skrev jag mitt första dagboksinlägg (vilket senare kom att bli blogg) i maj 2000 och sen dess har jag mellan varven skrivit små inlägg, mest för mig själv, vid datorn.

I dagsläget använder jag mig av min dator flera timmar om dagen. Jag läser pdf-filer, jag har - medan jag skrivit detta inlägg - skummat igenom en pdf-bok, jag skriver uppsatser och andra dokument, jag lägger in egna bilder, lyssnar på mp3, tittar på youtube, kommunicerar via olika chattprogram, läser andras bloggar, mailar till kända och okända, kollar vädret, tv-tablån, läser nyheter från alla möjliga håll och kanter, kommunicerar via webkameran och bara är. Vid min dator. Ständigt uppkopplad.

Grattis internet. Det blev ingen fluga som Ines Uuesmann så felaktigt blev citerad 1996. Det var rubriksättningen i Svenska Dagbladet som var: "Internet är en fluga som kanske blåser förbi" enligt Daniel Rydén.

Jobba gratiskampanj?

Häromdagen kändes det som om ett av mina inlägg blev missförstått. Jag känner inte att jag kan ta ställning för eller emot piraterna, det finns musik och film jag kan tänka mig ladda ned och det finns musik och film jag ABSOLUT vill köpa. Så, en gång för alla: jag tänker inte moralisera (och så var inte heller tanken häromdagen). Jag är en dubbelmoralkärring.

MEN... jag måste hålla med Håkan Lindgren i dagens DN i hans artikel "Man får vad man betalar för" då han skriver att dagens diskussioner kring journalistikens, musikens och filmens framtid på nätet liknar en "jobba gratiskampanj".

Jag håller med honom om att diskussionen borde handla om "hur den kommande generationen ska få betalt för sitt eget kreativa arbete om 10-20 år". Jag uppskattar kreativa verk och hoppas att kreatörer även i framtiden får lön för sin möda, något som jag skrivit om tidigare.

Dags att kamma till mig...

... och göra dagens stora kraftansträngning.

Utkast av uppsatsen ska mailas till professorn under dagen. På måndag ska jag träffa honom igen. bild lånad från tradera.se

På vårt lilla torg...

... finns en liten fiskbod. Den har alltid varit stängd när jag gått förbi tidigare, men inte igår. Igår köpte jag deras fiskgratäng och jag säger bara ett ord: WOW! Nu har jag memorerat öppettiderna och boden kommer garanterat få besök igen.

Humor.

Bild lånad av scanpix.
Skeppet som förknippas med the Pirate Bay var visst inte patenterat och det är väl i sin ordning då skaparna av the Pirate Bay tycker att upphovsmän ska dela med sig av sina alster till allmänheten utan att tjäna pengar på detta.


"Den som gräver en grop åt andra, ramlar ofta själv där i".

Läs mera här och här.

Saknaden...

efter MIN dator är stor.

Löjligt egentligen, men det är något visst med MIN dator... där jag lägger över precis de filer jag känner för, utan att fundera över vem som kan hitta dem. Lite naivt, jag vet. Kanske inte vem som helst, men endock någon kan ju hacka sig in i MIN dator.

Jag längtar mest av allt efter ett en dator med ljudkort. Och det har MIN dator.