Geni eller stöld?

I dagens avsnitt av Musikministeriet ser jag producententen William Barrington-Coupe som gett över 100 pianostycken på skiva. Materialet på skivorna är stulna pianostycken som han påstår att hans fru Joyce Hatto spelar. Joyce Hatto är en missförstådd pianist som dragit sig undan offentligheten med sin man. Där ska hon, enligt de 100 stycken som ges ut, inte göra annat än spela piano.

I en intervju i programmet med William Barrington-Coupe säger han att hans fru var väldigt ledsen över att inte kunna få barn och att hon gömde sig i sitt instrument för att döva smärtan. Själv kände han sig maktlös och gjorde vad han tyckte var rätt då, gav ut skivor i hennes namn, med honom själv som producent. Allt han ville var att göra henne lycklig! Han tänkte inte längre än så. I intervjun säger han vidare: "Det är lätt att vara efterklok. Det har blivit en personlig katastrof".

Bluffen avslöjades i programmet Itunes när en användare fick upp en annan pianist än det som namn som stod på den skiva han höll i. Efter det har alla skivor utgivna av William Barrington-Coupe kollats upp och det visar sig att det stämmer på alla inspelningar som Joyce Hatto påstås ha spelat in. Bluffen är ett faktum. Huruvida Joyce Hatto själv var delaktig i detta får vi aldrig veta, William Barrington-Coupe påstår att han var ensammen om det och Joyce är idag avliden.

Detta får mig att tänka på ett möte jag hade med vår egen countrydrottning Jill Johnson, jag visade henne en skiva som hon aldrig hade sett, det finns alltså producenter, eller skivbolag i Sverige som sysslar med samma sak. Hon kände igen samtliga låtar på skivan, men hade aldrig spelat in dem på samma platta. Jag undrar vad hon gjorde sen... hon sa att hon tänkte gå vidare med det.